Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Gubben i Bergsbygden“ - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Af... aftonbön?“ sade flickan efter med gapande
mund, som om gubben Kjellson talat hebreiska, “hvad är
det för slag?“
“Hm! — nå, det kunde jag då ha tänkt på... inte
kan hon veta det,“ mumlade gubben för sig sjelf. “Nå,
det är detsamma!
Om du lofvar mig att inte ljuga och [-stjiila-]
{+stjäla+} mera, så kommer hon inte heller!“
“Ja, bara jag
lår äta mig mätt ändå,“ svarade den
lilla, i det hon kröp ned i sin improviserade bädd och såg
riktigt lycklig ut när hon fick pelsen öfver sig, “så ska’
jag försöka! Och så bara jag slipper stryk, för si, pappa
slog mig alltid när jag inte ville ljuga som han lärde mig.“
“Lefver din mor?“ frågade Kjellson med en viss
skiftning i rösten, som om han fått något i halsen och sökte
att svälja ner det.
“Mamma?“ svarade flickan gäspande, “henne
liar jag
aldrig sett! Hon lär allt vara död för langese’n, hon!
Pappa vill att jag ska’ kalla rödhåriga Kristin för mamma,
men det gör jag inte ... nej, det gör jag inte!“
“Hvarför det då?“
“Nej, för hon slår mig alltid när jag säger att jag är
hungrig.“
“Stackars bam! sof nu. .. god natt med dig!"
“God natt!“
Och dermed sof den lilla flickan, lika leende och lugn
som om hon legat i sin moders knä. och aldrig vetat hvad
synd och elände velat säga.
Gubben Kjellson såg på henne ett ögonblick, derpå
torkade han sig i ögat med afviga handen, harklade ett
tag, liksom för att
bli sig sjelf igen, och gick ut till
kon-staplame.
Kajsa hade under tiden börjat spinna för dem och
stryka dem om benen; hon gjorde los honneurs så godt
hon kunde.
“Det är en riktig kanaljeunge det der, ska’ assistenten
tro,“ sade den äldre konstapeln, “det är bäst hon kommer
till inrättningen.“
“Hvilken inrättning?“ sporde Kjellson.
“Kors, för vanartiga barn, vet jag!“ svarade
konstapeln; “men hur vill nu assistenten att vi ska’ göra? [-8ka’-]
{+Ska’+} vi stanna här, eller gå vi opp på vinden och invänta
göken der?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
