- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
77

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Gubben i Bergsbygden“ - 3.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Det är bäst att ni stanna här nere,“ sade Kjellson,
“och låta honom först g’å upp på
vindon, så är
lian så
mycket lättare att gripa.“

“Kanske det! Kom ihåg, Andersson, att lägga till’en
med batongen öfver armen te’ börja med — sådana der
gökar ha alltid
knifven till hands.“

“Hvad tror konstapeln att hans straff blir?“ frågade
Kjellson, som såg på klockan, hvilken nu slog half elfva,
“om han kommer och ni lyckas ta’ honom på bar gcrning?“
“Åh, det lär väl inte gå af med mindre än lifstids
fästning, om det är den jag menar — för då är det tredje
resan med inbrott! ... Men kanske det nu ä’ så godt te’
släcka ljusena, och om assistenten
liade en styrkdryck te’
bjuda på innan vi börja, så skulle det iute ha ondt gjordt,
he lie
he! En står sig alltid bättre med arbetet, när en
fått
litet monium!“

’ Och sodan Kjellson ur ett stort skåp i inre rummet
tagit fram en butelj arrack som han
hade gömt för
särdeles högtidliga tillfallen — och detta var ju på sätt och
vis ett sådant — släckte man ljusen och inväntade hvad
komma skulle.

Klockan tutade elfva i Maria.

Efter några ögonblick sågo de vid mörkret vana
kou-staplarne huru portlucka» öppnades, och huru tvenne ruskiga
figurer inträdde på gården med smygande steg.

“För fan! De äro två!“ hviskade den äldre
konstapeln; “det var dumt att inte vi kom’ tre!“

“An jag då?“ sade Kjellson, som stod på andra sidan
fönstret, med den gamla ryttarpistolen i handen. “Räknar
ni mig för ingenting?“

“Nej visst inte det; men assistenten än inte van te’
handskas med kanaljer, han! Tyst nu... nu ä’ do på
farstudörrn!“

Alla tre väntade, andlösa.

Det blef en kort och betydelsefull tystnad. Den
al-bröts af ljudet af en nyckel eller dyrk som sattes i låset
till köksdörren.

“Vi gå hit först,“
halfhviskado en röst
ntanföre, “och
vaknar gubbfan så knäpper jag honom!“

“Skönt!“ hviskade konstapeln i sin ordning. “De gå
i fällan som ett par råttor! Fass nu på, Andersson!“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/1/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free