Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Liten Karin“ - 3. - 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
din kaja! — Var inte ledsen, Karin lilla, dét är inte
farligt! Vi ha ju bara tomma skutan, och det ska’ inte stå
på lång handvändning förr än vi ä’ åf igen!“
“Hade jag inte varit, så hade väl det här inte händt!“
sade Karin med bedröfvad uppsyn, i det hon, rask som
hon var, sökte att hjelpa till med att få skutan af grnudet.
“Nu ska’ du inte prata tok!“ förklarade Petter, “men
om jag skulle ställa mig tio gånger på grund, så ä’ jag ändå
så hjerteglad när jag har dig bredvid mig, så jag vill inte
ha det ogjordt för aldrig det!“
“Hejsan!“ hördes nu en munter stämma strax bredvid
dem, “nå det var förbaskadt bra! Nu har vi då fått en
prick på grundet, och det en prick som syns till på köpet!“
Petter tittade upp och såg till sin stora förargelse en
af segelsällskapets kuttrar som för fulla segel styrde förbi
honom ut åt Trälhafvet, medan de ombord varande
herrarne skrattade åt rorsmannens qvickhet, förklarande att
det var rätt åt “rospiggen“. En annan gång kunde han
segla som folk, menade de.
“Vänta ni! mumlade Petter för sig sjelf, “jag skall
minsann visa er att jag kan segla, jag!“
Och dervid tog han ett dugtigt tag med spaken, för
att få sin Ida flott igen; men den gången var Ida envisare
än han, och följden deraf var att hon stod qvar der hon stod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
