- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
131

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A eller Ö - 2.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

A ELLER C).

“Snälla pappa, ja! Låter alltid så när det går som man
vill! Nå, hur ä’ det nu? Öfverens, hvasa?“

“Ja, pappa!“ hviskade Blenda, i det hon med ett
öfver-lyckligt leende räckte handen åt löjtnanten, som närmat
sig ännu mera.

“Nå, det var då väl det! Kan kanske hoppas då att
fa, se löjtnanten bli folk igen! Hm, hur ä’ det, lofvar du det,
min kära måg, annars ska’ väl tunnor tusen anfäkta dig!“
“Jag lofvar det, min bäste svär... nej, min far rätt
och slätt! Ty en sådan har ni varit
for mig från första
ögonblicket jag kom i ert hus!“

“Jaså, du vill inte svära, inte? Nå, sak samma! Ge
mig ett handslag i stället och hör nu på hvad din major
säger, och kom ihåg att det är din skyldighet att lyda
kommando! Låt se nu, i öfvermorgon är det söndag! Då
bjuder jag hit presten och ett par andra bekanta, och så
skickar jag in Träffen med Bläsen till Upsala och tar ut
Harald, och så fira vi förlofningen på qvällqvisten. Och
till nästa vår står brölloppet! Långa förlofningar, ett
sattyg! Aledan det är nytt och är som bäst, ska’ man ihop . . .
lär ändå aldrig känna hvarann förr än man har legat på
knä på pallarne! Löfholma blir ledigt till våren, passar bra
det! Då inträder du der som
. . .“

“Arrendator,“ ifyllde löjtnanten i det han såg majoren
gladt men bestämdt i ögat, “inte sannt, min far? Så far
det ju bli?“

“Ja, det var då inte pi’ecis min mening. .

"Men det är min,“ genmälde löjtnanten aktningsfullt [-men-]
{+inen+} bestämdt som förut, “och jag hoppas att min far inte
misskänner anledningarne till detta mitt beslut.“

“Hm, hm, stursk kan jag märka,“ svarade majoren
brummande, “nå, gerna för mig! Men du har väl
ingenting emot att jag sätter ner arrendet litet? Nånå,
far alltid tid att tala om det der! Kom nu, barn, — ska väl gå
in och tala om för Stafetten — tycker livad hon ska få
stora ögon! Nå, löjtnant, rätta er! Högra armen i form af
grytkrok! Blenda, in med lilla näfven i grytkroken! Lilly
och jag komma efter. Framåt marsch!“ Och innerligt
belåten med sina rekryters lydnad, puffade vår hederlige
major sin adjutant i ryggen, och de lyckliga unga tu satte
af i friskt ungdomligt språng nedåt gången, medan majoren
med Lilly vid sin arm i sakta mak men i militärisk takt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:37 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/1/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free