- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
140

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A eller Ö - 4.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“lim, välkommen! När man talar om trollena. så ä’
de i farstun! God dag, kära du! Tänkte just skicka efter
dig nu.“
Och majoren kom emot honom med
utbredda
armar och gaf honom en dugtig omfamning, ur hvilken
lian
efter en liten stund gick direkte i armarne på Stafetten,
hvars stora favorit han var.

“Käre gosse!“ utbrast den hederliga fröken med tårar
i ögonen, “så snällt att du
koin! ilen så han ser ut! Gud
tröste mig, så varm och så dammig!’*

“Ja, kära faster, det är godt om damm på landsvägen!“
“Hvad du måtte ha gått fort!“ fortsatte fröken Stafva
och torkade svetten af hans panna med sin näsduk. “Herre
min skapare, så varm
han är!“

“A’ väl ingen karamell heller, som smälter af litet
värme!“ mumlade majoren; “men hör du, Stafetten, låt
honom nu sköta sig sjelf — stor nog till det, och ge oss
i stället en kopp kaffe till och säg åt Träffen, att han
slipper fara — blir väl inte den latmasken ledsen öfver!“

Och fröken Stafva skyndade ut, dubbelt beskäftigare
då det gällde hennes guldgosse.

“Hin, måtte ha väderkorn dcruppe i Upsala! Tänkte
just skicka efter dig för att vara med på en
tillställning-här i öfvermorgon . .. men hvad
fän går åt dig? Hvad
bligar du åt landsvägen efter? Ilar du tappat något?“

“Nej, men ... men ...“

“Nå, ut med språket! Hvad ä’ det
0111?“

“Ja, det är väl så godt att jag talar om alltsammans [-för-]
{+for+} farbror!“ sade Harald efter ett ögonblicks
öfverlägg-ning, och nu redogjorde han i
få ord för det som nyss
passerat.

“Kors för sju tusan!“ utbrast majoren, i det han sköt
ifrån sig den
nvss islagna konjacken så våldsamt, att
hälften slog ut på brickan; “så’na galningar! Tänk om
flickungen slagit sig förderfvad! ilen det är sannt,“ återtog
han efter ett ögonblick, lugnare, “det har hon inte! Jag [-har-]
{+liar+} ju lärt henne hur hon ska’ kasta sig af, om hästen
durkar!“

“Det sa’ jag också min vän,“ försäkrade Harald.
“Rapper pojke i alla fall! Gjorde förbannadt rätt som
vände 0111! Förbaskade dumheter! Kunde väl begripa att
inte unga hästen var van vid att se studentpojkar! Har
aldrig varit vid akademien sen’ han född blef! ... Der kom-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/1/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free