Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A eller Ö - 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
syndare, som hoppas ni förlåter honom det obehag’ han
tillskyndat er!“
“Jag förstår er sannerligen inte, min herre!“ svarade
Lilly utan förlägenhet, i det hon helt undrande såg på
honom, “hur har ni fått tag i min Alexander, och hvad
skulle ni orsakat mig för obehag?“
“Jag var en af de unge männen, som helsade på er
nyss här i backen, och som skrämde er häst, min fröken.“
“Ali, jaså, var det ni!“ svarade Lilly, i det .hon såg
på honom med en forskande blick. “För all del, oroa er
då inte! Det var inte ni som skrämde Alexander, men
när
jag kom till pr estgården, så glömde jag binda honom,
och som han visst var litet uppskakad sedan mötet med
er, så behagade han bli rädd för en tupp, som i sin tur
blef rädd för honom och flög upp på staketet alldeles
bredvid honom. Medan jag ett Ögonblick var inne hos Augusta
här, satte han af i fullt fyrsprång hemåt. Der har ni
hela saken.“
“Ännu en gång, Gud ske lof att vi inte förorsakade
er någon olycka! Både jag och Harald skulle ha blifvit
förtviflade deröfver!“
“Harald?“
“Ja, Harald och jag ha gått hit ifrån Upsala. Ilan
har bjudit mig att efter fullgjorda tentamina tillbringa
några dagar på hans farbrors egendom, för att andas litet
landtluft!“
“Då är ni bestämdt hans vän Birger, som han så ofta
skrifv.it om?“
“Så är det, min fröken! Och behagar ni nu stiga upp
i sadeln, så kunna vi ju, om ni tillåter, göra sällskap hem,
der man säkert är orolig öfver er!“
“Ah, dertill känner man mig för väl!“ utbrast Lilly
med en förtjusande liten knyck på det lockiga hufvudet;
“men efter som jag kan slippa gå hem, så är det så
mycket bättre! Adjö, Augusta lilla,“ fortfor hon, vänd till
väninnan, “kom ihåg att ni
kommer tidigt om söndag!“
“Det kan du vara säker på!“ log denna, i det hon
tryckte Lillys hand, och medan Birger letade efter en
sten vid vägkanten, lämplig för Lilly att stiga i sadeln
ifrån, hviskade prestdottern skälmskt till Lilly: “Hvad han .
ser bra ut, du! Det duger att ha en sådan riddare på
sin väg!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
