- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
161

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A eller Ö - 7. - 8.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

När hon väl kommit in i denna rörliga berså, hvars grenar
böjde sig öfver hennes hufvud som ett grönskande hvalf,
lade hon årorna ifrån sig, satte sina små händer för
ansigtet och började gråta så bittert och hejdlöst, som om all
verldens sorg och elände hvilat på hennes ljuslockiga
hufvud.

Men häftiga regnskurar gå snart öfver, det vet man
ju, och när Lilly efter en god qvarts timme åter styrde
ekan ut ur vassen, lekte det allra gladaste leende på
hennes läppar, och det var väl att Birger icke nu hade samma
plats som på ditvägen, ty säkert hade han blifvit alldeles
solblind af att blicka in i det klara öga, som nu strålade
dubbelt fagert genom den slöja som tårarnekastat deröfver.

Det var bestämdt mycket bättre för Birger, att ensam
och förargad som han var, gå med åter torkade kläder den
vackra vägen omkring sjön, i den martialiska afsigten att
hädanefter i Lillys sällskap vara stum som en fisk och
ståndaktig som en förläst magister.

*



8.



När Birger, betydligt lugnad — ty en god promenad
i en vacker natur har betydligt lugnande egenskaper —
återkom till platsen under alarne vid sjön, var middagen
redan uppdukad der af Stafetten; Lilly var redan
återkommen och i full verksamhet, som om ingenting händt, och
äfven Blenda var sysselsatt med ordnandet af
anrättningarne; men det tycktes som om ett lätt moln af missmod
hvilat öfver det hela.

Birger gick derför icke strax dit ned, utan stannade
ett stycke derifrån för att öfvertänka hvad han skulle säga,
ifall det blefve fråga om den tillämnade färden utför
qvarnfallet, och det som dermed stod i sammanhang. Han
väcktes ur sitt grubbel genom ljudet af Haralds röst, som från
en liten ekbacke, strax vid vägen, ropade helt högt:

“Nej, se der ha vi honom! Kom hit, du vandrande
riddare, så skall du få en cigarr!“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:37 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/1/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free