Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A eller Ö - 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Ähnej, efter det var tor att inte göra mig orolig,“
svarade majoren med ett ironiskt leende, “så
får jag väl ingenting säga!“
“Vet du pappa, jag tycker det ska’ bli riktigt trefligt
att få bli ensamma igen!“ sade Lilly i det hon kysste
honom en gång på hvardera mustaschen; “tycker inte du
det också?“
“Jo, det är klart, det!“ svarade majoren i det han
tänkte
för sig sjelf: “En sådan liten satunge att kunna dra
strå för far sin! Men jag är för gammal katt för att låta
lura mig, min pulla lilla! Ser nog fan hur det ä’ fatt, he
he he! Men tocke der ska’ en låta dem sköta sjelfva...
det rör mig inte, sa’ Kallenberg, när hans båt sjönk . ..
blir nog bra, om det ska’ så vara; hvarom inte så blir det
väl bra ändå.“
Och med den filosofiska tanken gick majoren ned åt
stallet för att se hur det stod till med den ena
vagnshästen, som hade fått hosta. Lilly satt under tiden qvar på
sin plats, och den lilla blef allt mera drömmande och
tankfull. Det gick omkring i hufvudét, och det klappade så
underligt i hjertat.
“Han reser redan i dag,“ tänkte hon för sig sjelf; “nå,
så mycket bättre! Hvad skulle det göra mig? Hvad bryr
jag mig om det? Men tänk, om det skulle vara jag som
förmått honom till det... om min ovänlighet — ty jag tror
att jag verkligen varit ovänlig emot honom! Men
hvarför skulle han också kalla mig satunge? Behöfvér jag tåla det?
Men tänk ändå, — det har aldrig förr fallit mig in, —
men det vore ju inte omöjligt — om det inte var så han
sade? Så, att han reser? Men, om jag skulle försöka att
ändra hans beslut ? Om jag skullo visa mig vänlig och glad ?
Skulle han månntro stanna då? Ah, jag är en toka! Hvad
bryr han sig om det? Ah, om han ändå aldrig kommit hit!
Det hade varit mycket, mycket bättre för oss alla!“
Och Lilly steg upp för att gå tillbaka till sitt rum,
ty hon kände att det skulle bli gråta utaf, och det ville
hon icke att någon menniska skulle se.
Vid krökningen af en gångstig såg hon hastigt upp.
Det var Harald som kom emot henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
