Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A eller Ö - 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
direkte till stallet, for att till yttermera visso höra hvad
hennes
gamle major hade 1 att ge henne för definition på
den der satungen, som fortfarande låg
henne i hågen.
När hon kommit ett stycke ifrån byggningen förde
den slingrande gångstigen omkring en liten kulle,
planterad ined unga, raketammiga lönnar, under hvilka en liten
öppen rund plats fanns, omgifven af bänkar och med ett
jernbord i midten. Detta var Lillys älsklingsplats, och hon
hade äfven nu svårt att gå förbi. Det kunde
jn vara skönt
att här uppe alldeles ostörd fa fundera ännu litet mera på
det der förargliga ordet. Sagdt och gjordt. Lilly gick
upp för den lilla gångstigen, och just som hon trädde upp
på kullens spets, undföll henne ett litet utrop af förvåning
— platsen var upptagen.
Det var Birger, som satt der.
Lilly var i den rysligaste villrådighet. Skulle hon gå
eller stanna qvar. Gick hon, så vore hon ju lika oartig
som i går; stannade hon åter, så kunde han ju tro att
hon hade sökt upp honom, kanske för att ursäkta sig, och
den förödmjukelsen kunde hon naturligtvis icke utsätta
sig för.
“Jag visste inte . .. jag trodde inte .. .“ stammade hon;
ty något måste sägas, det kände hon alldeles afgjordt,
annars hade belägenheten varit ännu värre, “jag tänkte .. .“
“Ni tänkte sätta er här, min fröken,“ sade Birger i
det han steg upp, “var så god, jag skall visst inte störa
er.“ Och dermed tog han ett par steg för att gå.
“Ni stör mig inte, herr Birger,“ svarade Lilly helt
sakta, “men jag blef litet häpen, för jag visste inte att
någon var här. Men skall någon gå, så blir det väl jag,
och inte ni.“
“Nej, jag är bara en fremling här, då ni deremot är
hemma.“
“Min kusins vän kan väl aldrig betraktas som en
fremling i hans farbrors hus. Vill ni inte sitta ner igen,
herr Birger, så går jag också.“
“I så fall, min fröken,“ svarade Birger mycket kallt,
i det han satte sig på det mest vördnadsfulla afstånd i
verlden från henne.
Och så tego båda två.
Lilly började plocka blad af den närmaste lönnen, för
att sedan konstfärdigt hopfoga dem till en af de der små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
