- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
182

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fröknar - 1.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Gud, Anderson,“ hade då frun utbrustit i det hon
slagit ut den något tunna hårflätan öfver natt-tröjan, och
förtviflad knäppt ihop sina händer med fmgrame fulla af
ringar, “om jag visste hur jag skulle få dig som annat
folk, ändå!“

“A’ jag inte skapad som annat folk jag då, min gumma
lilla?“ hade då herr Anderson sagt i det han gravitetiskt
stigit upp ur sängen.

“Du ä’ — du ä’ ett nöt!“ Och dermed hade frun
rusat ut och utgjutit sin galla öfver huspigan som hade
ställt fönstret i salen öppet, hvarvid ett hastigt luftdrag
slagit en af de vackraste porslinsblomkrukorna i golfvet.
Och utan att på minsta vis låta störa sig i sitt stoiska
lugn, hade herr Anderson derpå börjat klä’ på sig
nattrocken och tofflorna, icke de under hvilka han stod, utan ett
par andra, som fröken Mina sytt åt honom till den
föregående julen. Han var så väl van vid orkaner, den
hederlige landstingsmannen, att han med största lugn i verlden
lät dem storma omkring sig och när det ibland tycktes
honom allt för svårt, så tröstade han sig dock med att
Regina, så hette frun, var den förståndigaste hustru han
kunnat få, och att hon styrde och ställde så bra för honom
i huset, så att allting fanns på sin rätta plats, i sitt rätta
skick, på sin rätta tid, just när man behöfde det.

Och detta är också något att sätta värde på, i
synnerhet för naturer sådana som herr Andersons. Ty herr
Anderson var icke poetisk, han var prosan sjelf. Han hade
som mycket ung kommit upp till Stockholm från
Vester-götland, hade fått tjenst hos en gammal kryddkrämare på
söder, först som springpojke, sedan bakom disken och
slutligen som förste bokhållare och kompanjon, och den
sysselsättning han på detta sätt haft under de första tretio åren
af sitt
lif, hade icke gifvit honom tillfälle till några
poetiska funderingar. Det erotiska elementet i hans natur
hade ända till hans fyllda tretio år nöjt sig med några
oskyldiga små galantcrier, såsom att öfver disken knyta
upp förklädsbandet för de handlande små jungfrurna, eller
att i största hast stoppa ett pär sviskon eller ett stycke
bröstsocker innanför schalen hos någon synnerligen näpen
favorit; längre sträckte sig
icke hans artighet mot könet.
Men vid hans tretionde år dog den gamla husbonden och
kompanjonen, och när han väl var begrafven, befanns An-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:37 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/1/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free