Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fröknar - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Och nu är bekantskapen gjord, min lilla elev!
Hädanefter kallar Mina mig helt enkelt för Julie; det går alltid
bättre vid lektionerna då man slipper alla titlar, och jag
vill gerna stå på vänskaplig
fot med mina elever!“
“Men jag ska’ be’ att få säga fröken,“ utbrast frun
med sin skarpaste stämma, “att här i huset...!“
“Nyttjas naturligtvis inte annat,“ inföll guvernanten
leende; “herrskapet är ju enkla och borgerliga menniskor,
och detsamma är jag, fast jag råkat få ett adligt namn,
utan motsvarande förmögenhet. Och nu med fru
Andersons tillåtelse säger jag tant från och med i dag.“
Och den unga flickan såg härvid så leende och
hjerte-god ut, att frun inte kunde komma sig för med något svar,
utan satt endast med vidöppen mun som den mest lyckade
bild af en oerhörd förvåning.
“Och sedan nu den ömsesidiga bekantskapen är gjord,“
fortsatte den nya guvernanten, “så ville jag be att Mina
fick visa mig till mitt rum, ty jag är verkligen litet trött
och behöfver hjelpa upp min toalett efter resan.
Lektionerna börja vi inte förr än i morgon, och jag skall i
eftermiddag taga mig friheten att underställa tant min metod
för undervisningen.“
“Jaså, jaha .. . det... vore i;oligt,“ stammade fru
Anderson, för första gången i sitt lif nästan förstummad, “det
vore mycket roligt... Gå med du, Mina lilla, och visa ...
fröken . .. hennes rum!“
“Julie får tant lof att säga!“ sade guvernanten, med
en skälmaktig hotelse af fingret, “annars bli vi inte goda
vänner! Hör tant det!“
Och dermed sväfvade hon ut ur rumniet, lätt som en
elfva och majestätisk som en drottning, och fröken Mina
larfvade efter som en annan liten kammarjungfru, i det
hon ännu i dörren vände sig om till modren med en blick
och en uppsyn, som om hon velat säga: “Herre Gud,
mamma, livad skall det här bli utaf?“
Och ungefär detsamma tänkte fru Anderson sedan hon
väl blifvit ensam i sitt charmanta, fastän något öfverlastade
förmak. Hon satt ännu qvar på samma plats i emman,
och bara stirrade åt dörren.
“Det
var mig en oförskämd, intrikat slyna!“ tänkte
hon för s.ig
sjelf. “Men vänta mig! De der fasonerna ska’
vi väl ta ur henne! Helt enkelt Mina; precis som dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
