Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fröknar - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Kors, och jag som tänkte att hon var en vanlig
skolmamsell!“ sade Lina förvånad, i det hon försvann i
köksdörren.
“Svälta ska’ hon inte i mitt hus!“ återtog fru Regina,
i det hon tog på sig hatt och schal. “Kom, Mina lilla! I
morgon dag säger jag åt henne att hon skall kalla dig
fröken Mina, och mig för ‘nådig frun‘ — men mat ska’ hon [-lå,-]
{+tå,+} fullt opp hvad hon beböfver, så inte ska’ hon behöfva
se ut som en sådan der tana, inte! Stackars menniska! Hon
har väl inte haft det för fett, kan jag tänka! Vet du, Mina
lilla, jag tror allt att du borde ha håret så der som hon,
och ta bort skinnjongen, för det skulle allt klä’ dig du!
Kom nu kära barn!“
Och dermed begåfvo mor och dotter sig ut för att hos
Thunborg
skaffa sig ldädningstyg och kofta — efter
mönster af den fattiga fröken.
Men hon då, hvad gjorde hon under tiden V
Låt oss se efter, hur djerft det än är att träda in i
den lilla jungfruburen åt gården. . Det var ett ganska
enkelt och
tarfligt rum med mörkblå tapeter, och dess hela
möblemang utgjordes af en säng, en liten soffa, en
gammalmodig valnötsbyrå, ett bord vid fönstret, samt fyra stolar.
På byrån stod en liten spegel med låda, och öfver soffan
hängde en tvårammad bokhylla på sina snören. Dessa voro
gulbruna och stämde icke rätt öfverens med de blå
tapeterna. Fönstret, som var behängt med hvita gardiner, vette
som sagdt åt gården, men som det var två trappar upp,
så hade det en tcmligen fri utsigt öfver ett par tak till
en bredvid liggande gård på hvilken stodo ett par lindar.
Den unga guvernanten hade öppnat fönstret, och
lin-darne voro fulla af gråsparfvar, som qvittrade så gladt och
hemtrefligt i den klara höstsolens sken. Den unga flickan
satt vid bordet, med kinden stödd mot handen, och den
drömmande blicken sväfvande utan mål ut i det oändliga.
Det låg ett drag af djup sorgsenhet öfver hela den fina
och behagliga gestalten. Den lätta resdrägten hade hon
kastat på soffan, och drömmeriet tycktes hafva öfverraskat
henne inidt under hennes sysselsättning att knyta upp och
ordna det vackra håret, som nu föll i rika, mörkbruna
vågor öfver den hvita halsen och ned på den tungt
böljande barmen, som blygsamt doldes af den mörka, höghalsade [-ldädningen.-]
{+idädningen.+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
