- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
194

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fröknar - 3.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fór
nngo Svenson, som fått boden
oeh varulagret på
afbetal-limgar, och som på det sättet kanske icke skulle kunna
fullgöra sina prestanda.

Det var således icke precis hjertat som gjorde herr
Anderson vältalig, det var plånboken. Men undras kan,
om det icke ofta nog är så här i verlden, och om icke
mången som slår sig på venstra sidan af bröstet när
lian
säger några vackra fraser om mensklighet och
civilisation och framåtskridande, alls icke tar sina inspirationer så
djupt nerifrån som ur hjertat, utan i stället från
bröstfickan. Ar der fullt och
välforsedt så tycker man att allting
är bra; är der tomt och ödsligt så vill man reformera eller
revolutionera hela verlden.

[-Ilerr-]

{+Herr+} Anderson talade alltså, och talade icke grannt,
det skall Gud veta, men han talade sundt och praktiskt
och ogrammatikaliskt, som en kryddkrämare af den gamla
tiden borde göra.
Kär han slutade hördes till och med ett
par ‘bravo‘ från några liktänkande, som också hade
förlorat på landthandeln, och följden af herr Andersons
uppträdande blef att han invaldes som ledamot af länets
förvaltningsutskott. Ho kan således undra på att lian kom
hem, skinande som solen i Profeten?

Fru Anderson var också mäkta blid till sinnes när
hon kom hem från sin utflygt tillsammans med fröken Mina.
Handeln hade lyckats väl. Mina var förtjust öfver koftan
och klädningstyget; frun likaså.

Nu skulle Mina riktigt grundligt kunna fördunkla den
fina fröken derinne. Och fru Anderson hade ännu tvänne
skäl till att vara blid som en majdag: för det första hade
hon
lått pruta inne i boden icke mindre än fem riksdaler,
och för det andra hade hon på hemvägen fått helsa på de
kungliga.

Hon kom således i salen emot sin gubbe med det allra
fryntligaste leende, och hon behagade till och med att med
högst egen hand torka svetten af hans panna, och bjuda
honom munnen till en äktenskaplig kyss -— och det var
minsann icke hvardagsmat för gubben Anderson.

“Nå, min gubbe!“ myste den lyckliga frun, “hur
har
det nu varit med
afiarerna deroppe i landstinget?

“Jo du, gumman min!“ svarade herr Anderson helt
stolt i sin nya värdighet som talare; “det har varit riktigt
finemang du! Jag har hållit tal du, och di har ropat bravo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:37 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/1/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free