- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
201

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fröknar - 4.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men hade hon också förtrollat de andra? Fru Regina
sjelf hade hon visst icke lyckats att fa, till sin vän. Fru
Regina kände för den unga guvernanten en instinktlik
fruktan, blandad med någonting som man nästan skulle
kunna kalla för hat. Men det märkvärdiga i saken var
att bredvid dessa mindre fördelaktiga känslor, så hyste fru
Anderson för den unga guvernanten en viss respekt, hvars
grund hon icke kunde förklara. Ilon trodde naturligtvis sjelf
att det var för det guvernanten var fröken och hade något
förnämt i sitt skick, och detta retade henne ännu mera.
Det föll henne aldrig in att tänka sig att det var den unga
Hickans enkla och naturliga sätt samt den högre
bildningsgrad på hvilken hon stod, som gjorde den omtalade
effekten. Ifvarenda dag hade fru Regina Anderson något nytt
att anmärka på den unga flickan, och
hvarenda dag sade
hon både till sin man och sig sjelf: “Vänta mig hon tills
i morgon!“

Men den morgondagen kom aldrig. Hvarje gång hon
ville öppna sin mun för att hårdt eller ovänligt tilltala sin
dotters lärarinna, såg denna på henne med en så enkel och
på samma gång så bestämd och förvånad min, att hon
omöjligt kunde komma sig före. Och detta retade henne
rysligt. Hon gick omkring den unga flickan som en
polisspion, sökande af alla sina krafter att
få reda på
någonting som kunde begagnas som förevändning för ett utbrott;
men det ville icke lyckas. Julie gick aldrig ut ensam,
tog aldrig emot några besök, och visade i hela sitt
uppförande en sådan tillbakadragen värdighet, att fru
Anderson blef alldeles utom sig. Hon nedlät sig till och med
till att lyssna utanför guvernantens dörr då Lina om
morg-narne var inne för att städa, i fall de händelsevis skulle
utbyta några förtroenden; men icke heller det ville lyckas.
Ilon hade strängeligen befallt Mina att när hon var inne
hos sin lärarinna, ha ögonen öppna, för att se om denna
hade några bref eller något annat som kunde tyda på att
hon ginge olofliga vägar; “t3r,“ sade fru Anderson för sig
sjelf, “det står aldrig rätt till med den der damen, det är
säkert.“

En dag var hon inne vid en af pianolektionerna i
förmaket, och satt vid fönstret, för att titta i
reflexionsspegeln medan hon hörde på hur Mina spelade. Då blef hon
varse en ung man på trottoaren midt framför huset; en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:37 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/1/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free