Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fröknar - 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ung, elegant klädd
inan, som med lorgnetten i ögat
oupphörligt blickade upp till deras fönster. Fru
Regina tänkte
naturligtvis i första ögonblicket att han tittade upp dit för
att se
0111 Mina var i fönstret, och det gladde naturligtvis
hennes moderliga hjerta; men så
liade Julie något att ändra
på det
skrifna notbladet efter hvilket Mina spelade, och
som det var något skumt inne i rummet, så gick hon fram
till det andra fönstret med blyertspennan i hand för att
ändra den oriktiga noten. Och då såg fru Reginas spejande
falköga att den unge mannen dernere på gatan helt
liiligt
tog ett par steg framåt, och tittade ännu envisare uppåt,
och hon såg Julie som af
on händelse titta utåt gatan och
blifva röd som blod, och hastigt aflägsna sig från fönstret.
“Aha!“ tänkte fru Regina med den ljufvaste
skadeglädje i verlden. “Nu har! jag dig, min förnäma docka!
Vänta du mig!“
Och sedan hon kastat en ny blick nedåt gatan och
sett att den unge mannen ännu var qvar, sade hon med
sin allrasötaste ton:
“Huru var det, Julie lilla? Såg du någon bekant?“
“Nej, bästa tant,“ svarade guvernanten lugnt i det
hon med en min af frågande förvåning vände sig om ifrån
fönstret, dit hon hastigt återgått. “Hvarför frågar tant det?“
“Kors, jag tyckte du blef så röd som en kräfta i synen
när du tittade ned på gatan!“ sada fru Anderson med skärpa
i tonen. “Och der nere står någon som jag tänkte att du
kände, efter som han står och ser så angelägen ut!“
“Jag känner ingen här i Stockholm,“ svarade Julie
lika
lugnt. som förut, “och jag såg inte att någon stod
utanföre!“
“Får jag se, lilla mamma!“ ropade Mina nyfiket, i det
hon skyndade upp ifrån pianot och sprang till fönstret.
“Får jag se!“
“Du går genast och sätter dig igen!“ svarade modern
häftigt. “Min dotter
far inte springa och titta i fönsterna
efter
gatlcavaljerer! Det kan passa för tjenstfolk och sådant
der, men inte för en hederlig flicka, som har bättre folk
till föräldrar!“
“Jag är alldeles af tants åsigt,“ sade Julie lika lugn
som förut, “och jag tror inte det passar någon flicka, hon
må vara bättre eller sämre. Men det vore också temligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
