Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fröknar - 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och ganska riktigt, han stod q v ar på sin post.
Kär
han fick se Mina, så tog han med handen åt bröstfickan
liksom för att söka något; detta öfversatte Mina med att
han lade handen på hjertat, och att hon
ickc blef blekare
vid den tanken är naturligt.
Men fru Anderson såg ingenting, ty den sluga flickan
omfamnade henne och lutade sitt hufvud öfver hennes
axelr
just åt fönstret till.
“Ja, nog vore det roligt att få dig skicklig,“ sade fru
Anderson, i det hon tryckte dottern till sitt hjerta; “men
jag tycker det är fasligt att du ska’ arbeta så mycket!“
“Tänk då på dem som ska bli artister, tant lilla,“ sade
Julie, “och som
fa arbeta sina 10 å 12 timmar om dagen
vid instrumentet. Det är värre det, skulle jag tro.“
“Ja, mig Skulle det då ta’ lifvet af!“ försäkrade frun
afgörande; “jag vet jag bara hvad det kostade på att
sitta
i kläd“ . .. ståndet höll hon på att säga; men hejdade sig
hastigt,. och fortsatte något osäkert: “i klädningssömnad,
som en fattig menniska får göra ibland. Det är min själ
inte
dot roligaste.“
[-1.-]
{+I+} detsamma ringde
dot häftigt på tamburdörren, och
fru Anderson skyndade ut af dubbel anledning. Först och
främst för att dölja sin förlägenhet
öfvcr att hon höll på
att tvetala sig, och för det andra för att se om inte hon
nu skulle kunna få något vapen mot guvernanten.
Knappt hade de unga flickorna blifvit ensamma, förrän
Mina skyndade fram till Julie, fattade båda hennes händer
och sade med af glädje vibrerande stämma:
“Såg du, såg du, Julie, att det var han?“
“Ja, jag såg det och jag blef mycket ledsen deröfver,“
svarade denne allvarligt.
“’Och jag blef så ledsen öfver att mamma misstänker
att det gälde dig!“ hviskade Mina.
“Låt henne gerna tänka det,“ svarade Julie, “och kom
ihog, Mina, att det inte passar sig för en ung flicka att
uppmuntra en sådan djerfhet.“
“Ja, men om han tycker om mig på fullt allvar?“
“Du är ju ännu endast ett barn! Och antingen
upphör du från och med i dag att bry dig om den der unge
herms fönsterpösteringar, eller också omtalar jag allt för
din mor!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
