Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fröknar - 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Vänta mig!“ mumlade fru Anderson.
“Deu der
skenheligheten ska’ Ti nog komma på spåren! Bref från modern
det der? Var det inte ett karl bref så spotta mig i synen!
ilen
hrad i Herrans namn gör du der,“ utbrast hon hastigt
i det hon
rände sig mot fönstret och fick se Mina som satt
och såg i reflexionsspegeln och nickade utåt och såg så
innerligt glad ut.
“Jag ... jag, mamma?“
“Ja, just du!
Hrem nicka’ du åt?“
“Jo ... jag nicka’, åt... åt pappa, kära mamma!“ sade
Mina i början mycket brydd, men sedan med märklig
säkerhet, ty hon upptäckte just i detsamma sin Tärde far som
kom gående på trottoaren.
“Jaså, är han redan hemma? Såg han dig då, efter
du såg så glad ut? Det
rar märkvärdigt, för han brukar
då annars aldrig titta opp åt fönsterna.“
“Ja, nog tyckte jag att han nickade, mamma lilla!“
“Tyckte du?
Ilrad rill det säga?“ och fru Anderson
skyndade fram till reflexionsspegeln, och kastade en hastig
och misstänksam blick nedåt gatan. Men hon blef hastigt
lika lugn igen, ty den unge karlen med lorgnetten syntes
icke mera till, men i stället såg hon sin käre
landstingsman, som med stora steg närmade sig porten.
“Hör du, Mina lilla,“ sade hon derför helt fryntligt,
men litet hemlighetsfullt till sin dotter, “har du aldrig
märkt när du är ute och går med Julie, att hon
brukar helsa på någon, eller att någon följer efter er, eller
tocke der?“
“Nej, mamma lilla!“ svarade Mina med den
oskyldigaste min man kan tänka sig, “det har jag aldi’ig märkt.
Joho, fast det
rar sannt det...“
“Nå, nå?“
“Härom da’n så mötte
ri en gråhårig herre med band
i knapphålet, och han tog af sig hatten mycket artigt och
helsade på henne.“
“En gråhårig herre, säger du? Nå, hur såg hon ut
när han helsade på henne?“
“Jag tyckte att hon såg likadan ut då som hon alltid
gör, mamma lilla!“
“Äh, du ser då aldrig någonting heller!“ utbrast frun
förargad, “Gud
ret hrar du har ögonen nånstans. Men
tyst nu, här kommer pappa! Kom ihog att du har ögona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
