- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
212

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fröknar - 5.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Det kan väl så vara det, men det är inte det jag
faster mig vid. Men jag ska’ tala om nå’nting snyggt
för dig .. . kan du tänka dig att... på eftermidda’n — [-åli,-]
{+åh,+} det är riktigt fasligt, det ä’ det! — På eftermidda’n.
när Mina spelte på portefianot, så fick jag se en ung herre
stå utanför på traktoarn, och så gjorde det intrikata
stycket sig ärnde att gå te fönstret, och så blef hon som en
blod i synen, du!“

“Mina?“ frågade Anderson orolig.

“Ah, du är ett
dumhufvud som vanligt! Jag talar ju
om Julie, vet jag.
Och att det är något maskopi mellan
henne och den unge karlen, det är säkert ändå! Pass på
om inte det var ifrån honom som brefvet var,
fast det
skulle hetas att det var från modren, gu’bevars. Jag
försökte väl att titta i det i tamburn, men det var sån’t der
kuvert som var så väl igensatt, gu’bevars. ..“

[-“ifu-]

{+“BTu+} ä’ du allt bra stygg, Regina, som inte kan tro
det stackars barnet derinne
0111 godt! Tycker du hon ser
ut som
lion skulle vara en töcken en, den flickan?“

“Ja gudbovars, ni karlar ä’ alltid tokiga, bara ni ser
ett någorlunda vackert ansigte!“ snäste fru Regina; ty att
medge att guvernanten var riktigt vacker, det var för
henne en omöjlighet.

Och Gud vet om inte herr och fru Anderson råkat i
fullt gräl om den saken, så vida icke i detsamma Julie
och ilina inkommit och gjort slut på tvisten.
Julio hade
klädt sig i en enkel, grå sidenklädning, och hade ett band
af samma färg omkring det mörka håret, och det säkra är
att hon var vacker som en dag. Herr Anderson intygade
det genom den oförstälda beundran som han med gapande
mun uttryckte, och fru Anderson genom den stegrade
snäsig-het, hvarmed hon besvarade guvernantens vänliga helsning. [-livad-]
{+Hvad+} Mina beträffade, så sade hennes något afundsjuka
snedblickar på guvernanten ungefar detsamma som moderns
snäsighet.

Och strax derpå kommo spelherrarne, den ene efter
den andre, och herr Anderson hade ett fasligt göra att
presentera sin hustru, sin dotter och dotterns guvernant.
Och fru Anderson var glädjen och
kruserligheten sjelf;
men hade för hvar
ny gäst som kom den stora förargelsen
att se huru de som allra hastigast helsade på den förlägna
Mina, ungefär som
mau helsar på ett barn, och genast med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:37 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/1/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free