- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
223

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fröknar - 7.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rullade utför hennes kinder, “hon har inte haft’en som barn,
och den lär ju gå så fasligt!“

“Ahnej, kära du,“ utbrast herr Anderson, “då skulle
hon ju vara fläckig i synen, och hon är ju blek som ett lik,
vet jag! Men vänta du, hon slår upp ögona, hon lefver,
Regina lilla!“

Och i öfvcrmåttet af sin glädje omfamnade herr
Anderson sin Regina, som han nyss grälat så bra med, och
fru Regina omfamnade sin gubbe som hon nyss kallat en
nattmössa, och föll derpå ned på knä framför soffan hos sin
dotter, hvars hufvud hon lättade mellan sina händer och
betäckte med kyssar.

“Hur är det, min flicka lilla? Hur är det?“ stammade
hon utom sig af glädje och oro på en gång. “Gud vare
tack och lof att du tittar upp igen! Hur är det?“

“Ingenting, mamma lilla!“ hviskade Mina och såg ännu
förvirrad omkring, “ilen hvar är Julie? Hon har väl inte
gått?“

“Nej, Mina lilla, jag är här!“ svarade hon i det hon tittade
fram bakom fru Reginas axel, och smålog så vänligt åt sin
elev. “Jag är ju här.“

“Och du går inte?“ frågade Mina ångestfullt, i det
hon fäste sina stora ögon på guvernanten och blef ännu
blekare. “Inte sannt, du går ju inte härifrån?“

“Nej, kära barn!“ svarade modren i det hon vände sig
om och såg på Julie med en blick så bedjande att man icke
skulle kunnat tro fru Anderson om att ega en sådan blick
till sin disposition. “Nej, Julie blir’ nog qvar om vi . . . om
jag ber henne derom!“

“Om Mina önskar det,“ svarade Julie undvikande.

“Ja, ja . . . du får inte gå . . . det skulle döda mig!“
hviskade Mina med ett uttryck af den högsta förfäran, i det
hon sökte resa sig upp. “Hör du, Julie, du får inte lemna
oss, förrän; jag sagt mamma . . .“

“Tyst!“ sade Julie i det han lade fingret på sin mun.
“Du får inte tala mera; tyst, tyst!“

“Ja, mitt kära, älskade barn!“ återtog fru Anderson,
“Julie har rätt, du får inte tala så mycket. Men hvad gör
då Lina som inte kommer igen med doktorn? Titta efter i
fönstret, Anderson du, så springer jag ut efter litet vatten
och saft. Håll i henne, Julie lilla, håll i henne tills jag
kommer igen!“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:37 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/1/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free