Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fröknar - 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Om ’ fröken’ "stannar
inne hos henne,“ saclé han
förbindligt till Julie, “så laga att det finns litet is i
beredskap, i fall
källa omslag skulle behöfvas på
hnfvudet. För
öfrigt, stillhet och lugn bara, så hoppas jag att anfallet
skall gå öfver lätt nog.
Och i dét han sade detta, tog han afsked ocli följdes
ut i förmaket af fru Anderson.
“Tror doktorn att det blir något farligt?“ frågade hon
ångesttullt i det hon fattade hans båda händer och tryckte
dem i sina. “I)et blir väl aldrig skarlakansfeber heller?“ [-’“Ahiiej,-]
{+’“Ahriej,+} vi ska’ väl inte tro det!“ sade doktorn lugnt.
“Men nog kan det väl hända att det blir litet yrsel uiaf.
Det tycks ha varit någon mycket stark sinnesrörelse som
hon varit Utsatt för. Låt nu bara don unga guvernanten
vara inne hos henne, efter hon synes ha så mycken
till-’ gifvenhet för henne. Det
tycks’ vara ett utmärkt ungt
fruntimmer, och jag riktigt gratulerar herrskapet att ha
fått en sådan lärarinna i huset.“
’ “Ja, hon är alldeles ... alldeles utmärkt!“ stammade
fru Anderson med ungefar samma min soni om
hon svälj t
ett surt äpple.
Och doktorn hade icke väl kommit utom dörren förr
än fru Anderson skyndade in till sin gubbe, som, lugnad
af doktorn, hade satt sig ned i sitt rum, att för tionde
gången tugga igenom en af landstingets motioner rörande
folkskolesaken. Herr Anderson var nog både skrif- och
läskunnig — på sitt sätt; men här förekommo så många
främmande ord som han hade litet krångligt att reda sig
med och’ ingen må derför undra på att han hade litet myror
i
hufvudét.
“Herre Gud, Anderson!“ utbrast frun och slog ihop
händerna. “Sitter du nu der igen med dina välsignade
luntor, när du vet att flickan ligger dödssjuk derinne!“
“Ah, det är inte så farligt, sa’ doktorn,“ menade herr
Anderson lugnt; “och ser du, det allmännas affärer, sa’
landshöfdingen häromda’n, iå
lof att gå framför de enskilda,
sa’ han. Men hur ä’ det nu, ha ni klädt af henne och
ligger hon redan?“
“Ja, visst ligger hon!“
“Nå och Schuli ä’ inne hos ’na?“
“Ja, visst ä’ hon inne! Det ser då ut som jag aldrig
skulle kunna bli af med det intrikata stycket!“ Fru Anderson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
