- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
227

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fröknar - 7. - 8.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hade redan repat sig litet, som man hör. “Men vänta mig
hon, bara, Mina blir frisk så. .

“Så tänker du köra henne på porten? Det vore då
åtminstone mycket tacksamt, .det måtte jag säga!“

“Ni ä’ som’ni vore förgjorda, allihop! Du och Mina
och, doktorn och hela verlden!“

“Ja, och derför ä’ det éå; godt att du gör här som
jag gör i landstinget. . . . följer med plura . . . pluraliteten,
gumman min! Det är det bästa du kan göra, för hur det
ä’ så är det säkert att Schuli går utanpå oss allihopa! Det
har jag sagt och det står jag vid!“

“Åh, vi ska’ väl si det!“ svarade fru Anderson med
en knyck på näsan, i det hon gick ur sin mans rum och
in i dotterns, medan herr Anderson å sin sida åter
började gräfva ner sig i motionen och det betänkande som
utskottet hade uppsatt, och svettades svåra och tyckte att
statens affärer voro bra mycket krångligare än hans egna,
både när han ännu var kryddkrämare, och nu sedan han
blifvit rentier och possessionat.

*



8.



När fru Anderson kom iu i Minas rum, så var der
tyst som i grafven. Mina tycktes ha somnat och låg der
så blek och stilla med handen sluten i Julies, som hade
satt sig på en stol vid hufvudgärden, och som med
innerligt deltagande såg ned på det bleka anletet som endast
af hårets färg kunde skiljas från örongottet, så hvitt var det.

Fru Anderson visste icke riktigt hur det var fatt med
henne vid denna- syn. Hon kände visserligen, och det hade
hon för rösten länge känt, att hon icke kunde tåla fröken
Julie, som kommit dit för att fördunkla hennes egen
fröken; att hon för henne hyste ett ordentligt hat som
be-stämdt aldrig skulle kunna släckas. Men när hon nu såg
henne sitta så der vänligt och stilla vid den sjuka dotterns
säng, så rörde sig bredvid hatet i hennes hjerta också en
annan känsla som hon inte rätt förstod, och som hon icke
heller gerna ville veta utaf. Hvarför skulle också den der

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/1/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free