- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
231

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fröknar - 8.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Anderson läste visserligen alldeles
obehindradf i
sinpsalm-bok med de stora stilarne, och temligen obehindradt i
Stockholms Dagblad, som var hennes vanliga morgoulektyr: men
se,
skrifstil hade hon krångligare med än hon gerna på
fullt allvar ville medgifva. Men med ihärdighet segrar
man öfver allt här i verlden, till och med öfver
oförmågan att kunna läsa, och se här hvad fru Regina slutligen
stafvade sig till uti det för samma dags moi’gon daterade
brefvet:

“Min evigt älskade! Hvarför har jag inte på så lång
tid, för mig en hel, osalig evighet,
fatt se ditt hulda anlete,
trycka din darrande hand i mina?“

“Det var underligt!“ interfolierade fru Anderson i
tankarne. “Och han träffa’ henne ju i går afton! Det var
fasligt hett!“ Och så fortsatte hon:

“Tusende hinder uppställa sig i vår väg, jag vet det
väl, du min själs stjerna, du mina ögons ljus; men ega vi
endast mod och hopp, så skola vi segra öfver dem alla!
Du har ofta sagt mig att du fruktar din mors vrede; att
dina föräldrar
icke bära aktning för annat än mammons
skatter, för det flammande guldet, för hvilket så mången [-menniskoträl-]
{+inenniskoträl+} sålde bort sin odödliga själ, och att de aldrig
skola tillåta dig att älska en fattig man.“

“Hm,“ tänkte fru Anderson, “det var märkvärdigt!
Tockna der fattiglappar! Hvad ska’ då folk, som har
någonting, säga?“

Och så fortsatte hon igen:

“Men var trygg, min älskade! Fast jag visserligen
ännu endast är extra-ordinarie kammarskrifvare i posten,
så har jag likväl framtiden för mig, och statsrådstaburetten
i perspektiv. Och jag skall bli en stor man, endast du
vill blifva min, och jemna
farorna på min panna, och hjelpa
mig att besegra hindren på min väg. Blifva dina föräldrar
omöjliga att öfvertala, så fly vi, min älskade, på kärlekens
vingar till ett annat land, der ingen skall kunna hindra
oss att tillhöra hvarandra! Yi resa till Köpenhamn, och der
förena, vi oss med oupplösliga band!“

“Jo, det är snyggt!“ tänkte fru Anderson, fasande för
så mycken djerfhet. “Han vill narra menniskan att rymma!
Det var mig en ...
en..— och så läste hon igen:

“O, att du hade kommit till mitt möte i går afton!
Hvarför kom du inte, grymma flicka?“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:37 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/1/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free