Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fröknar - 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jaså, och du tror att jag skullo ge min dotter åt en
fattiglapp till extra i posten? För större är inte
herrlig-heten, ska’ jag säga dig!“
“Han kan väl bli ordinarie med tiden! Jag började
ju som extra i bo’n, jag — vill jag minnas! Och du i
klädståndet!“
“Det der få vi alltid talas vid om sedan,“ svarade
lrim undvikande. “Men ser du, Anderson, det är en annan
sak som ä’ vigtigare, du! Guvernanten ...
Jnlie ... fröken
Ståle, som vi behandlade litet illa nyss“ — fru Anderson
begagnade med afsigt ordet ‘vi‘ för att göra sin egen
skuld litet mindre — “är den som haft reda på saken,
och hon liar försökt att köra åi’ den der unga herrn, och
det var honom hon talte med i går afse, du .. . då jag
trodde att hon hade något maskopi för sig för egen del! [-Är-]
{+Ar+} det inte alldeles förfasligt, du Anderson?“
“Hvad du burit dig dumt åt, ja? Jo, nog är det
fasligt alltid, det ska’ Gud veta!“
“Jaså, det var kanske bara jag som höll väsen? Jag
tyckte du slog
näfvarne i bordet och lefde som en riktig
fantast, jag!“
“Ja, men inte mot henne! Har jag inte alltid sagt
att hon var en hygglig och snäll flicka, och att du borde
tacka Gud
for att vi lätt henne i huset. Har jag inte
det, hvasa?“
“Nå, har jag na’nsin förnekat det?“ frågade fru
Anderson temligen oförsynt. “Fast jag ville hålla ordning i
mitt hus, och fast jag tyckte som så,
att man bör inte tro
folk på deras fagra ansigte, utan att man först bör ta’ reda
på hvad di går för? Det är min själ så’na tider, så man
får lof att vara försigtig, ska’ jag säga.“
“Hör på, Regina,“ sade herr Anderson allvarligt, “nu
bär du dig åt som en som nog kan vara svår när det
gäller, men som inte bryr sig om att erkänna att han
varit dum här i verlden. Och det ä’ inte bra, för har en
gjort något, så får en stå för det också! Har jag gifvit
galet tillbaks eller vägt tokigt, så får jag också bära
hund-hulvudet för det, och detsamma ska’ du också göra!“
“Jaja!“ suckade fru Anderson ovanligt blid. “Du har
allt rätt, kära Anderson! Men hvad ska’ jag då göra för
att
få slut på det der eländet med Julie?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
