Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fröknar - 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommer eller går. Ofta kommer lian blott på ett kort besök
liksom för att göra sig påmind; men han har alltid med
sig från evighetens rena atmosfer ett friskt vinddrag, som
skingrar jorddimmorna och förvillelserna.
Så var det äfven här. Den fru Anderson, som vi
hittills gjort bekantskap med, försvann vid dotterns
sjuksäng, och en annan, en bättre, kom i stället. Denna
nya fru Regina kunde vara både mild och god och
försonande, och kände hon sig någon gång på väg att återlå
den gamla menniskan, så var det nog för henne att i sitt
minne återkalla den sorgliga tid, då hennes barn sväfvade
i så stor fara och hon i hvarje sekund trodde att döden
skulle draga utaf med sitt bleka byte.
Herr Anderson å sin sida hade också vid denna
sjukbädd åtskilligt att lära. Bland annat lärde han der den
svåra konsten att förblifva vid sin läst, och följden af detta
blef, att landstingsmannen tog afsked och att landtbrukaren
intog hans plats. I detta afseende hade herr Anderson
traditioner från sin ungdom, och som sådan behöfde han
icke hålla tal.
Äfven Mina lärde mycket af sin hårda pröfning. Hon
lärde att icke alltid barnets flyktiga tycke iår bestämma
qvinnans blifvande öde. Hon lärde att icke allt är guld
som glimmar, och att vetande och kunskaper äro de säkraste
botemedlen -mot hjertats förvillelser. Hon lärde dessutom
att en dotters bästa skydd är förtroende till sin moder,
om också denna moder icke står öfver henne sjelf i
verlds-lig kunskap. Och hon steg upp från sitt sjukläger, botad
icke allenast till kroppen, utan äfven till själen.
Och den unga guvernanten, då? Var hon den enda
som utan lärdom gick bort från denna sjukbädd der
hennes discipel hvilade? Nej, långt derifrån! Hon lärde äfven
hon, lärde mycket. Hon lärde att börden icke ger oss
några andens företrädesrättigheter, om vi icke tillkämpa oss
dem, och att stoltheten äfven har sina faror. Och hon lärde
mer än så! Hon lärde der att älska och högakta en man,
som innan året var förgånget, erbjöd henne sin hand och
att skapa henne en framtid.
Denne man var doktorn.
Och när han hade fått hennes ja, och brölloppet stod
i det Andersonska hemmet, så fanns der ibland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
