Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Besynnerlige herrn“ - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.i mörkret, och van vid de bullersamma scener som utanför [-cn-]
{+en+} och annan krog plägade uppföras der; men då hon just
nu i hörnet såg en svart massa af larmande och druckna
karlar intaga nästan hela gatan, blef hon ändå mera rädd
för sin följeslagare, och sade i det hon vände sig om midt
i backen och tvärstannade framför den tyste ledsagaren:
“Det är kanske bäst, goda herrn, att vi vänder om
och går andra vägen opp, för nu ha de kommit ut fulla
ifrån
‘Morianskan’ igen!“
“Det gör ingenting, gå på du bara!“ svarade den [-besynnerlige-]
{+besyunerlige+} herrn lika lugnt och stilla som förut.
“Men 0111 di vill åt herrn då?“ återtog den lilla.
“Mig vill ingen åt, kära barn. Men gå du bredvid
mig, så vill ingen af dem åt dig heller.“
Och dermed fattade han flickans hand och fortsatte
vägen uppåt backen. Just när de kommo upp der karlarnc
stodo, blef bullret ännn värre, och en af de druckne
tycktes vilja stiga framom de andra för att tilltala den långe
herrn, men knappt
hade han kastat en blick på honom,
förrän han drog sig tillbaka och det blef alldeles tyst i
hörnet medan flickan och hennes följeslagare gingo förbi,
ja, så tyst, att den lilla flickan tydligen hörde huru den
karlen som stigit fram, hviskade åt de andra i det han [-vördnadsfullt-]
{+vördnadslullt+} lyfte på mössan: “Tyst, edra krabbsaltare,
honomo ska vi inte ofreda. Det är ‘besynnerlige herrn’!“
“Ah tusan!“ mumlade de andra, i det de
aktningsfullt drogo sig åt sidan; “ä’ det ‘besynnerlige herrn’! Det
ver en annan sak!“
Den lilla flickan blef allt mer och mer underlig till
mods; hon blickade upp till sin långe följeslagare, för att
se om han möjligen hört hvad karlarne sade; men han
hade gräft ner ansigtct ännu djupare än vanligt i den höga
kragen och gick lika raskt som förut, ända tills den lilla
flickungen stannade framför en halfmurken port till en låg
och eländig koja, hvars fönster lågo ända nere vid gatan,
och hviskade halft förskräckt och halft genomträngd af en
vördnad och en trygghet, hvars grund hon icke kunde
förklara i sitt barnsliga sinne:
“Här inne är det som mamma bor.“
“Jaså,“ svarade den besjmnerlige herrn, “det är bra,
mitt barn! Gå förut du och visa mig vägen.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
