Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Besynnerlige herrn“ - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ja, så goda, så goda franska bron,“ svarade flickan
med lysande ögon.
“Ivöp då några sådana också, och när du sen kommer
hem med veden och ljusen, så ska’ du
iå köpa hem litet
mjölk åt din mamma och dig. Skynda dig nu.“
“Usch ja, det ska gå som schas, det,“ försäkrade
flickan i det hon tog korgen, som hon stält ifrån sig på
bordet, och skyndade ut genom dörren.
När den besynnerlige herrn blef ensam, slog han ner
sin långa kappkrage, lutade sig öfver den sofvande
qvin-nan och lyste försigtigt på henne med ljuset i ena handen,
under det han med den andra tog upp ur fickan på sin
långa rock en liten flaska, som han skakade i det han
forskande betraktade den sjuka.
“Nej, jag bedrar mig inte,“ sade han halfhögt för sig
sjelf, “hon sofver inte, hon är afdånad, såvida hon
inte ...“
och nu stälde han flaskan på sängkanten och lade sakta
sin hand på den sjukas bleka panna, “nej, hon är inte kall,
pulsen slår vid
tinningen. Gud ske lof, kanske är inte min
j
ulafton förlorad
! “
Och nu stälde han ljuset på
spiselkanton och gick med
tysta steg tillbaka till sängen. Den långa rocken tycktes
hindra honom, och han tog den af sig och lade den öfver
sängen på den sjuka. Sedan det var gjordt, tog han upp
ur bakfickan på sin gammalmodiga bonjour en fin,’ hvit
näsduk, slog några droppar af flaskans innehåll i ena
hörnet, hvarpå han först strök den afdånade qvinnans
tinningar och sedan satte näsduken för hennes mun.
“Men hvad gör jag?“ frågade han i detsamma
halfhögt sig sjelf, och det tycktes ett ögonblick som om han
velat draga näsduken tillbaka; “har jag rätt att ingripa i
vår Herres beslut? Har jag rätt att återkalla den stackars [-qvinnan-]
{+qviunan+} till ett lif, som för henne troligen endast varit och
är en börda? Jo, jo, jag har det, jag skall det, ty hon är
mor. En
anuans ödo beror på hennes. Men hon rör sig
inte, kanske tog jag för litet ether, låt oss försöka mod en
ny dosis.“ Och nu fuktade han näsduken ånyo, och förde
den på nytt till hennes läppar. “Stackars qvinna!“
fortsatte han
mod djupt medlidande i sin något gnälliga röst,
“stackars qvinna, hon har varit vacker, en fallen stackare
troligen, ett barn utan far! Samhälle! samhälle! När skall
du hysa medlidande med offret och förakt för den som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
