- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
255

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Besynnerlige herrn“ - 2. - 3.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hårdt, och barnets snyftningar och moderns suckar och
kyssar blandade sig till en musik, som den besynnerlige
mannen tycktes uppfatta som den herrligaste harmoni man
kan tanka sig.

Ty under det han med strålande ögon betraktade
gruppen i sängen, sade han för sig sjelf. medan han knäppte
igen den långa bonjouren ända till halsen:

“Hm, min julafton är icke förlorad! Gud vare tack
och lof! Mycken nöd finnes väl än, och många tårar fällas
väl trots detta, på frälsarens festafton — men en är
hulpen, och jag fick blifva verktyget. Gud vare tack och lof!“

Och efter en tyst bön närmade han sig sängen och
sade mildt:

“Seså, nu tar jag min kappa och går. Lilla Maria
hjelper nog sig sjelf och mamma också. Gud vare med
er, jag kommer igen i morgon.“

“Och ert namn, ert namn?“ hviskade qvinnan, i det
hon trots hans motstånd fattade hans hand och betäckte
den med kyssar, “ert namn, att jag kan få innesluta det
i mina böner?“

“Kalla mig, en menniska!“ sade den besynnerlige
mannen, i det han slet sig lös och skyndade ut.

*




<h2></small>3.</small></h2>

När den besynnerlige herrn kom ut på gatan igen,
drog han den långa rocken ännu tätare omkring sig,
och ansigtet dök ännu längre ned i den höga rockkragen,
i det han mod hastiga steg skyndade Vestra
Humlegårdsgatan framåt, och nu rakt ned till Stora eller Södra
Humlegårdsgatan, i stället för den väg, som flickan visade honom.

“Kunde komma flera ut ifrån ‘Morianskan‘,“ mumlade
lian för sig sjelf, i det han tog ut stegen ännu mera, “och
det är inte sagdt att alla känna ‘besynnerlige herrn’ så
väl som de förra. Men det är sannt, jag har glömt en
sak. Den der hviskande rösten i porten tyckte jag mig känna
igen. Jag borde kanske säga åt en konstapel att hålla
ögat på 34 litet, annars kanske att de komma och dela med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:37 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/1/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free