Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Besynnerlige herrn“ - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och medan nu den besynnerlige
menniskoTännen skyndar upp i sin eleganta, om också i mycket egendomliga
bostad, der en gammal qvinlig
anför vand t med en oro, som [-Tanan-]
{+vanan+} vid hans långa qvälspromenader icke kunnat
förmildra, emottar honom med glädjestrålande ansigte och
vänliga förebråelser, vill jag för läsaren försöka göra klart
hvem och
livad den besynnerlige herrn egentligen är.
Han är holt enkelt en mycket rik — en mycket
olycklig och mycket egendomlig man. Han bär ett bokant namn,
han är fideikommissarie till ett historiskt kändt och mycket
märkvärdigt gods vid en af mälarstränderna, der en af våra
största konungar tillbragtc många ljusa och lyckliga dagar
vid en älskad makas sida; honom
sjelt’ var det icke
för-unnadt att der ta införa som maka den enda
qvinna han
älskat.
Hon älskade icke honom, och hans känsla var för
djup, på samma gång som hans karaktär och lynne voro för
mycket inåt vända, för att han skulle kunna byta om tycke.
Den kärlek till sina ungdomsdrömmars brud, som icke kunde
iå sin motsvarighet i tiden, bröt fram ur hans hjerta i en värma,
som omfattade hela monskligheten, och i synnerhet alla
dess olycksbarn. Han blef en enstöring, ett original, —
’ ett af de fa, som våra dagar har att uppvisa, och äfven
ett af de
fa, som förstått att sprida så mycken välsignelse
omkring sig.
öfver allt hvar det fanns en nöd att afhjelpa,
ett anlag att understödja, något samhällsny ttigt att bidraga
’ till, der var han framme, der var han den frikostige och
blygsamme hjelparen, som
aldrig skydde möda och
uppoffring, och som alltid gömde sig undan för sin egen
väl-gerning, som om han hade begått ett fel. Han
välsignades af alla samhällets skeppsbrutne, och han utskrattades
af
många dess koryféer, medan han belackades af alla dem,
hvilka till allt som opåmint göres i
bannhertighetcns tjenst
så gerna vilja uppleta orena motiver.
Han. var en varm beundrare af skön konst, och i
synnerhet af musik. Han bekymrade sig aldrig om hvad
verl-den sade, utan ansåg att hvarje menniska hade rätt att
lefva för sig, som hon ville, förutsatt att hon icke ginge
andra menniskor i vägen. Derför klädde han sig
besynnerligt, derför gick lian besynnerligt och såg besynnerlig ut.
Jag minnes ännu från min skoltid den magra
gestalten, som då, liksom sedan, tyst och stilla sväfvade fram som
t/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
