Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Besynnerlige herrn“ - 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ullstrumpor och
<itt par afskurna gamla stöfvelsoekor, tittade
fram. På halsen hade hon en gammal rutig ylleschal, som
var knuten bak på ryggen, och var för öfrigt bararmad, —
men med ett par armar, som icke hade sett vatten på
mången god dag, och som
lorr kunnat tillhöra någon vedsågande
dalkarl, än en medlem af det så kallade svagare könet. I
handen hade denna gratiernas vanlottade syster en
half-butelj, i hvilken ett afbrutet tvåskillings talgljus var
instucket, och
lysande framför sig med ljuset, gick hon med
steg, som skulle vara varsamma, men som i stället blefvo
ännu mera klampande, derför att hasorna hade nedgångna
bakkappor, och i följd deraf efter hvart steg slogo
sjelf-ständig takt mot stengolfvet, fram emot sängen.
“Nej se, ta’ mig dalem ä’ inte lilla vännen vaken!“
utbrast
hon med nyter ton, i det hon lyste på den sjuka,
under det man likväl tydligt i de grofva
dragert kunde
läsa ett uttryck af missräkning eller sviken förväntan, “hur
står det till med helsan och kärleken på julmorgon ? Bättre,
tror jag . . . jojo, när man iår en sådan hjelpare så .. [-.“-]
“Känner frun honom?“ hviskade den sjuka mod lifligt
uttryck af tacksamhet i sina matta ögon.
“Jo jo men, känner jag så, käi’a hon. Och nu kan
jag säga henne, att sedan kan fatt tag i henne, så kan hon
vara lugn för hela kodiljen. För den karln är då alldeles
galen att hjelpa ... nej si, minsann har hon inte både ved
och ljus ... och mjölk och franska brön med... jo, jag
tackar, jag! Det var riktigt storkalas det för henne på
julafton, stackare; men si, hade hon lydt mig i tid, så
kunde hon haft det mycket bättre
läugc se’n. Ska’ jag
kanske hjelpa henne göra opp eld, för det kan nog
behöf-vas, tycker jag.“
“Ja, gör det, kära fru,“ sade den sjuka som tycktes
hafva svårt att beherrska sin afsky för käringen, “jag ville
så gerna, att det skulle brinna när flickan min vaknar,
stackare ,.. men jag orkade inte sjelf.“
“Det kan en väl förstå, fattiga lif!“ sade ‘frun’ i det
hon började draga af näfvern från ett björkvedsträd, “och
bara rama björken med... joho, ser man på bara! Jag
har då min själ inte haft björk på den dag jag minns, jag ...
men tockna der ska’ då alltid ha tur di,“ mumlade hon
giftigt för sig sjelf, i det hon blåste på näfvern och stap-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
