Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Besynnerlige herrn“ - 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om inte en hederlig menniska ska’ i fred och ro få
drifva
sin handterning, och jag
ska’..
“Hålla mun, ja!“ ropade konstapeln med
Stentors-stämma, i det hans hand föll tung på Hindellskans axel,
“annars följer frun med till vaktkontoret medsamma! Och
kom ihog
hTad jag säger: låt menniskan derinne vara i
fred, annars... In med sig nu, och låt det vara tyst på
juldagsmorgon!“
Och dermed gjorde fru Hindell en
ofriTillig höger
sväng och kom litet fortare än vanligt in genom sin dörr, [-hvilkcn-]
{+hvilkon+} också litet fortare än vanligt slog igen om hennes
kippskodda hälar,
fäst likväl icke så fort, att icke
konstapeln fick ett litet smeknamn efter sig
ut genom
dörrspringan, något som han likväl fördrog med det mest stoiska
lugn i verlden.
Han bytte bara om tuggbussen, mumlade helt sakta
ordet: ‘trollpacka‘, och gick sin väg genom den
halföpp-nade porten.
[-TJnder-]
{+Under+} tiden hade lilla Maria blifvit väckt af
bullretf”
ute i portgången och var nu redan på benen derinne M £
bagarstugan. Sedan hon kysst och omfamnat sin mor,g <
hade hon satt pannan med mjölken på elden, och
medari=T =<
den började puttra och fräsa, pratade hon
oafbrutet mecfc^ j
modern. i *
“Vet du mamma,“ sade den lilla, “att jag har drömt3 %
om den besynnerliga herrn i natt, så mycket, så mycket... S £
jag drömde, att han hade vingar på ryggen, alldeles som
eng-0*
lame i kyrkan, och att han kom hit och tog mamma och
mig i hvardera handen och sa’ att han skulle ta’ oss med
sig hem till pappa. Och så drömde jag, att han tog oss
med sig och så kom
Ti till ett stort, stort hus... ja, jag
tror att det
Tar sjelfTa slottet, du... och der mötte
Ti en
grann, grann herre, som
Tar så vacker och hade så
mycket förgyllning på sig . . . och det sa’ han var min pappa ...
men så, just som jag tyckte att jag ville flyga i famn på
honom... så var han borta och du mamma
Tar också
borta. .. och det
Tar bara jag och besynnerliga herm [-qrar-]
{+qvar+} ... och då tyckte jag... men
Tet du mamma, det
var så besynnerligt, så ...“
“Nå, säg kära
bam, hTad tyckte du?“ frågade modern,
som rest sig upp i sängen, och med andlös oro tycktes
lyssna till den lillas prat. “Hvad tyckte du?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
