Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Besynnerlige herrn“ - 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jo, jag tyckte att jag var stor.. . och så grann, så
grann ... och att jag stod i ett stort, stort rum, och att
den besynnerliga herrn stod bredvid mig, och att jag sjöng
så vackert, du mamma, och att hela salen var full med
granna herrar och fruntimmer, och att de klappade i
händerna åt mig.
Oc-h då nickade den besynnerliga herrn åt
mig så godt, och allt efter som jag sjöng, så blef vingame
större och större på honom, och till sluts så försvann han
genom taket du, och jag tyckte, hur jag ändå såg honom
iiyga allt högre
ocli högre, och när han var som högst oppe
du, så tyckte jag att han hade dig med sig, mamma, och
att ni båda två såg så glada och nöjda ut! Men mamma
lilla, hvarför gråter du? Det var väl ingenting att gråta
åt? Eller är du värre sjuk nu igen?“
“Nej nej, kära barn!“ hviskade modern, “men ser du,
Maria lilla... jag tänkte på hvad din dröm kunde ha att
betyda.“
“Nå, hvad skulle den betyda, mamma?“
“Jo, att jag går bort från dig, mitt kära barn, och
att du kanske ska’ bli lyckligare genom det, än om jag
stannade qvar.“
“Nej, mamma, du
får inte dö! . .. du får inte gå ifrån
mig... du är ju bättre nu, är du inte det?“
“Jo, kära bara, mycket, mycket bättre! Men akta dig
nu, mjölken kokar öfver... nu ska’ du först äta dig mätt,
för jag orkar ingenting; — kanske dricker jag ett par
munnar sen, om det blir någonting öfver.“
“Nej, mamma, du ska’ dricka först, medan det är
riktigt varmt! Annars talar jag om för
besynnerliga herrn,
när han kommer, att du inte har varit snäll! Vet du
mamma, det var nog den gode Guden, som fövde honom
till oss i går, för nu efteråt
kommer jag ihog, att det var
som om någon ropat åt mig, att jag skulle gå in i den der
boden der jag blef utkörd, just då han kom.“
“Ja, nog var det den gode Guden, som ledde dina
steg!“ suckade modern med djup andakt, “han har inte
öfvergifvit oss. Hör du, Maria lilla, kläd nu på dig så
godt du kan, och gå sedan ner till den snälla frun på
mjölkmagasinet och fråga om du kan
fa låna en psalmbok
eller en predikan, jag ville så gerna höra ett Guds ord
på juldagen.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
