Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Besynnerlige herrn“ - 4. - 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Ja, mamma lilla, men först iår jag lof att städa i
ordning litet härinne, tills besynnerlige herrn kommer.“
Och det var rörande att se don lilla, hur hon försökte
att göra det otrefliga kyffet så snyggt som möjligt. Det
var naturligtvis icke mycket att göra, men den barnsliga
kärlekens ansträngningar voro städning nog; den flammande
brasan, som ännu icke brunnit ut, lifvade det hela, och till
följd af den ovana värmen inne i rummet, började den
ludna isen att smälta bort från de gröna rutorna, som ännu
funnos qvar i fönstret, och den klara juldagsmorgonen kunde
blicka in i rummet.
Och när efter en stund den lilla flickan hade kommit
igen med psalmboken, och satt sig vid moderns
hufvudgärd, läsande den ena psalmen efter den andra, och denna
med knäppta händer och ett uttryck af salig frid i de bleka
dragen lyssnade till barnets klara och skära stämma, då
var det julhögtid i den fattiga bagarstugan, det var
guds-tjenst i det halfförfallna nästet, och en gudstjenst, som med
välbehag upptogs af honfan, som icke ser till kläderna utan
till hjertat, och som genom sin ende son sagt till
men-niskorna: “Den som mycket älskat, honom skall mycket
varda förlåtet!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
