- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
270

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Besynnerlige herrn“ - 5.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

[-melen-]{+mclen+} och cn här nere på jorden. Men tyst, nu gick det
i porten, det är... ja, det är bestämdt han som kommer.-1
“Ah nej, kära barn, det är
for tidigt ännu, klockan
är inte elfva än, och jag hörde
ingenting-.!“

“Jo, mormor, det är bestämdt han; jag hör nog jag,
när han kommer.“

Och med hastiga steg var flickan framme till dörren,

hvilken i samma ögonblick en hastig bultning hördes.

“Ja, minsann hade icke flickau rätt!“ sade den gamla
förvånad, i det hon skyndade sig att göra i ordning på
bordet.

Under tiden hade Maria öppnat dörren och den
besynnerlige herrn inträdde.

“God dag, barn,“ helsade han vänligt på flickan, som
kysste hans framräckta hand, och sedan med barnslig ifver [-hjclpte-]
{+hjelpte+} honom att taga af den långa rocken; “hur är det
med mamma i dag? God dag, fru Holm lilla, hur är det
med vår sjukling?“

“Hon sofver, kära goda kunglig sektern ?“ svarade
gumman med en djup nigning, “hon har sofvit hela morgonen.“
“lim, jaså,
sofver hon?“ frågade den besynnerlige och
såg fundersam ut; “och har sofvit hela morgonen?“

“Ja,“ sade flickan, “och hon ser så fasligt blek ut, så
jag blir riktigt rädd när jag ser på henne.“

“Det skall inte lilla Maria vara,“ svarade den
besynnerlige, “utan stanna qvar här nu ute hos moster, så går
jag in och ser hur det är med mamma; vill lilla Maria det?“
“Ja, bara jag
får min bok först, för den är så vacker
att läsa i.“

“Se här är den,“ sade den besynnerlige, i det han
sträckte ut boken genom dörren, som han sedan stängde
igen, hvarpå han helt sakta flyttade fram en stol till
sängen och satte sig bredvid den sjuka, hvars utanpå filten
liggande hand han fattade, för att försigtigt känna på
hennes puls.

“Hm,“ sade han derpå tyst för sig sjelf, “det går som
medicinalrådet sade: bjelpen kom för sent! Det lider allt
mera mot slutet. Pulsen är knappt märkbar mera. Gud
i himmelen, att jag inte skulle få komma förr! Men han
har väl sitt visa råd äfven med detta. Jag får åtminstone
rädda barnet, och sörja
for hennes framtid. Så stilla och
så vacker hon ligger der, den arma .. . hvad hon måtte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/1/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free