Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- “Besynnerlige herrn“
- 5.
- 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kallnade armen ännu qvarhöll henne med dödens sista
ryckningar — så hade det redan upphört att slå, och den
besynnerlige herm höll med tårade ögon i sin famn ett fader-
och moderlöst barn, som numera egde endast honom på
jorden.
*
6.
Atta år hafva förflutit sedan den stackars qvinnan lado
sina ögon tillhopa, lycklig i den tanken att hennes barn
hade en far, som skulle beskydda hennes barndom och lära
henne att taga sig till vara för den olycka, som störtat
hennes moder i elände. Och den lilla hade också tätt en
fader, den ömmaste och mest samvetsgranne hon kundo
önska sig; — men icke var det den guldsmidde
hofman-nen, som helt fräckt skrattat den besynnerlige
hjelpareu
midt i ansigtet, då han försökte klappa på det förstelnade
hjertats portar och bedja honom försona ett
ungdoms!el;
— nej, det blef den besynnerlige
herrn sjelf.
Under dessa år såg man honom hvarje dag i sin
egendomliga drägt och med den lika egendomliga gången styra
af till det lilla huset borta vid
¡Surbrunn, der den gamla
vaktmästarenkan ännu bodde, lika godmodig, lika kry och
välvillig som förr. Under hennes moderliga och under deu
besynnerliga herms faderliga och vänliga beskydd uppväxte
lilla
Mariä småningom till en blomstrande och fager ungmö,
som snart lofvade att rikligen belöna de omsorger, af hvilka
hon omgifvits. Hon blef glad och frimodig till sinne och
hjerta, och om barndomens stormar och olyckor lade ett
litet skimmer af vemod öfver de ungdomliga dragen, så
blef hon derigenom endast så mycket behagligare. Det
skadar aldrig ett vårlandskap i morgonbelysning, att det
ligger ett lätt töcken öfver de lysande färgskiftningarne,
— det höjer tvärtom stämningens poesi. Så var det också
med Maria. Hon var en rikt begåfvad natur, och
isynnerhet hade hon en stämma och ett musikalisk sinne, vid
hvilka hennes «besynnerlige beskyddare fastade stora
förhoppningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:04 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/1/0272.html
