- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
274

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Besynnerlige herrn“ - 6.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fasligt med folk omkring sig, och alla ha de hjertliga
tankar till henne.“

“Gud bevare flickungen!“ suckade
drottninghusmamsellen andäktigt, “många ulfVar kringvankar och låtsar
hjertliga tankar,“ hette det i min ungdom. Och de ä’
Täl
inte bättre än, tänker jag!“

“Det har inte fara,“ svarade gumman, “för Maria är
en bra flicka — och något stort blir det
al’ henne, det är
säkert, det!“

Och den gamla skulle iutc fa så orätt,
lin dag satt Maria som vanligt vid pianot, då dörren
till det inre rummet öppnades och den besynnerlige herrn
inträdde. Maria satt drömmande och lockade ur
instrumentet toner, som hon sjelf icke visste hvarifrån de kommo;
hon kände sig gripen af ett så underligt vemod; för första
gången på många år hörde hon icke, att hennes välgörare
kom in.

Den besynnerlige märkte det, men var lika godmodig
och lika vänlig som vanligt, då han efter en stund lade
sin hand på hennes axel, och sporde med halfhög stämma: [-“Hvad-]
{+“livad+} tänker du på, mitt barn?“

“Min välgörare!“ utropade Maria i det hon skyndade
upp, rodnande öfver sin tankfullhet, “jag tänkte ... jag vet
knappast sjelf hvad jag tänkte ... jag drömde att jag sjöng
,.. sjöng så som jag aldrig kunnat, kanske aldrig skall
kunna sjunga.“

“Man kan alltid hvad man vill,“ svarade den
besynnerlige i det han satte sig bredvid henne,
“oc-h Maria
skäll
nog lära sig sjunga, om hon vill det med allvar.“

“Ack ja, nog
vill jag det, men
hvem skall lära mig?
Min nuvarande lärare sade mig i går, att nu har han lärt
mig allt hvad han kan
.. . och att... att
nu . ..“ — här
stannade hon förvirrad.

“Nå, hvarför fortsätter icke Maria?“

[-■■ Der for-]

{+“Derför+} att jag fruktar, att min välgörare kunde anse
mig otacksam, om ...“

“Skall jag hjelpa dig med att utsäga do fasliga orden?“
frågade den besynnerlige med sitt godmodiga leende,
“lian
sade kanske, att nu borde du komma ut för att få lära
mera? Var det inte så?“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/1/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free