Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiskar-Stina. Ett skärgårdsminne - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skärgården kan ibland vara stort nog’. På ön bodde tre bönder,
af hvilka den ene
råddo om hälften och de båda andra
hvar sin fjerdedel deraf. På den ena af de båda
fjerde-delarne — .som i parentes sagt
ogdes af två bröder och
hade sina egor ytterst åt vester utåt en af de stora
fjär-darne — fanns
on långsträckt udde utan träd, och ytterst
ute på den udden låg en gammal fiskarkoja, så sned och
medtagen som trots någon fiskarkoja i skärgården.
Den sneda stugan beboddes af en gammal gumma och
hennes son.
Don tillhörde gumman, men låg på bondens
grund, och
dertör betalade
gamman och hennes son
tomtören till bonden, och erlade hyran för ett potatisland i
dagsverken under skördetiden om sommaren och under
vintern
Aid vinternoten. Grumman var nära sjuttio år,
lutad och krogryggig och med vacklande gång och när man
mötte henne ute på ön, släpande en dryg börda af qvistar
och vindfällen hem till sin
rygghrutna stuga, så kunde
man sannerligen tro att jorden hade uppkastat henne, så
grå och så fårad var hon. Iion såg i allmänhet temligen
bister ut, men alltid smågnolade lioi) der lion gick,
oelr fick hon se ett litet barn, då sken det gamla, böjda
an-sigtet af innerlig fröjd, och hade hon då några smultron i
förklädet — ty när man plockar qvistar, så kan man väl
också ha ett öga för smultronen, som sitta bredvid, menade
gumman — så kan man vara viss om, att gumman
spenderade en nypa, hur väl hon än bchöfde en slant till kaffe
eller till garn för notlagningen.
Grumman hade två söner, men don äldre var gift och
bodde på en annan ö, något längre bort. Den yngre, som
var hemma, hette Janne, och han och gumman hade sitt
hushåll tillsammans. De voro fattiga som myror, men
arbetsamma och förnöjda som de. Det fanns ännu en tredje
i det sneda rucklet, och det var en linhårig pojke om fem.
sex år, en dotterson till gumman, som, sedan modern dött
och fadern begifvit sig af ifrån orten, tagit vård om
barnbarnet, huru litet hon än hade sjelf.
[-Jan ne-]
{+Janne+} var en lång, muskelstark, något hjulbent,
tcm-ligen senfärdig, ytterligt from och lika arbetsam yngling
på några och tjugo år. Tungt arbete från
barndomen hade
temligen tidigt böjt lians rygg, och han var egentligen just
icke särdeles behaglig att åse på land. Men så är det:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
