Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiskar-Stina. Ett skärgårdsminne - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ryttaren skall man se på hästryggen
ocli fiskaren i båten.
Och att se Janne i skötbåten, med årorna i hand, och
förande dem till den taktmessiga rodd, som är egen för
skärgårdsbon, det var en syn som icke skämdes för sig.
Då kastade han af sig tröjan, och ibland mössan med; de
hvita
skjörtärmarne lyste i solen och det blå, ärliga ögat
spejade omkring sig till höger och venster, för att undvika
sammanstötningar mellan skötbåten och de kryssande
roslags-skutorna, och så gick det undan med frisk fart, vattnet stod
som en fors under fören och en halft glad, halft vemodig
visa ljöd i både rena och starka toner från lians något
breda, men ärliga och trofasta mun. Och på det sättet
rodde han ensam sina styfva fyra mil till södra hamnen i
Stockholm, när lyckan hade unnat honom några valar
strömming om natten. På qvällen var han åter hemma,
och så ut med skötame på nytt. Och så gick det året
om.
Var fångsten dålig, så log Janne sitt vanliga, fromma
löje, och sade: “Det blir
iall’ bättre, med Guds makt!“
Och var den rik, så log han lika fromt och sade: “Nu
ska’ en spara litet till vin ter sidan!“ Och när höststormarne
kommo och han ibland fick ligga ute på någon holme, ett
par eller tre mil från sitt hem, i regn och blåst, och kom
hem genomvåt på morgonen med kanske bara några kast
till byte, och gumman, när hon satte fram kaffetåren åt
honom, pustade: “Usch jeständes, kära Janne, tocke elände
du
11 n har varit ute i igen,“ så strök
lian vattnet ur sin
långa lugg och svarade helt
lugnt: “Ahja, det var litet
vått förstås, men i alla fall så ha vi en strömmingsbit till
middan!“
“Och så ska’ jag inte kunna hjelpa dig, heller,“
brukade gumman då säga; “om pojken vore större, så han
kunde följa med dig, ändå.“
“Blir fäll’, om han
far lefva!“ svarade Janne.
“Eller om du hade dig en rar och dugtig hustru, kära
Janne! Se det’ vore något för din gamla mor, det. Då
skulle jag lugn lägga ihop ögona, det säger jag!“
“Hvar skulle jag fa en töcken ifrån?“ frågade Janne,
lugnt som alltid.
“Hå kors, dn som en ann’ må väl kunna få dig en
hustru, vet jag. Visst är stugan dålig, men sämre kan
en
få, och sämre man än min Janne med, det är då säkert,
det. Du kunde.fäll’ göra du som bror din.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
