- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
283

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiskar-Stina. Ett skärgårdsminne - 3.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af bröderna, som rådde om jorden, en halt gubbe om några
och femtio år, gemenligen kallad ‘farbror*, kom
framlinkan-des till honom, sedan han tagit sin vanliga promenad opp
till en gammal
qyarn,’ som stod högst uppe på den
träd-lösa backen.

Parbror var, i förbigående sagd t, en ganska
egendomlig företeelse. Han hade varit en ovanligt rask, dugtig
och företagsam
skärgårdsbonde i sina unga dagar; var alltid
mon om arbetet och förtjensten, och sparde’ ännu hvarken
sig sjelf eller andra. Rask jägare och fiskare, hade han
legat ute höst, vinter och vår, i ur och skur, från
vinter-noten om dagarne till knipskyttet om nätter och morgnar,
kastande sig ibland midt i iskalla strömfaran
for att berga [-cn-]
{+en+} skjuten knipa eller alfogel, och aldrig räknande så noga, [-om-]
{+0111+} han skulle sätta lif och helsa till för en sådan småsaks
skull. Derför var han nu också på gamla dagar giktbruten
och eländig, sjidt af hosta och dålig mage, men seg som
en äkta skärgårdsbonde, och det vill icke säga litet. Han
gick med två käppar, när det var som värst, med en käpp
och högra handen stödd på ron, när det var som lindrigast
med gikten. Lika om sig, lika vresig och lika gnatig var
han i alla
fall, men kunde äfven vara humorist ibland, och
till och mod se g erna
nog på en rask skärgårdstös
emellanåt, om det så bar till. Farbror var ogift, och styrde i
stället broderns hus, der allting stod på tå för honom, af
gammal vana naturligtvis, derför att han var den
starkaste karaktären. Tvär och ogin i allmänhet mot
men-niskor, var
hau särdeles ömsint mot djur, och mycket road
af att se och leka med barn.. Således eu sammansättning
af motsatser, och i synnerhet rof för en fix idé, den att
hvad han och hans bror egde, skulle icke räcka till
döddagar. Dessutom skrockfull, väderspåman och mycket
konservativ — som skärgårdsbönder i allmänhet.

“God dag, Janne!“ ropade han med gnällande röst
från gärdsgården, mot hvilken
lian lutade sig, “håller på
med gistorna, tror jag. Hvad i alla tider, kostar du på
nytt virke te armarne?“

“Måtte det!“ svarade Janne, “farbror ska’ veta, att
di gamla ä’ rakt genomruttna.“

“Ah, nog kunde di fäll ha hållit ut ännu ett par år:
men det är med dig som med Nils. Ska’ vara så
öfver-dådigt, gu’ bevars. Talar om, att han vill bygga nytt stall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:37 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/1/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free