- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
292

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiskar-Stina. Ett skärgårdsminne - 4.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sqvätt öfver länd på kon från öster te vester tre gånger,
och då
kom all mjölken igen i jufret på dom, och
rödhåriga Maja fick släppa ifrån sig sitt tjufgods!“

“Måtte det,“ utropade Janne, i det han med ett tag
på ena åran makade sig ifrån ‘farbror1, som han bestämdt
ansåg för någon sorts trollkarl, “men hvem hade farbror
lärt sig det åf?“

“Kors, åf kloka gumman oppe i Aker, vet jag! Den
går inte
åf för småhackor den, ska" du tro, Janne! Hon ä’
god te säga hvar tjufven finns och det
stillna med, om di
också har rakat åf ända te Amerika, och vill en bara
be-tala’na bra, så slår ho’ ut ögona på dom, så det smäller
om’et. När mor våran låg sjuk i fem års tid, och inte
kunde röra sig, så for bror Nils opp te’na för te höra sig
för om det fanns nå’n bot för gumkräket; men då svarte
ho’ att han hade kommit för sent, för nu var det andra
som hade förgjort henne, och det hade hon ingen makt
med när det gått öfver året, sa’ hon. Men så fick han
ett papper som han skulle lägga under hufvudkudden åt
henne, och om inte hon skulle kola af innan halfåret, s"
skulle det göra henne kontant frisk igen, sa’ ho!“

“Nå, gick det så då?“

“Jo, det kan du lita på! Hon dog tre månader efteråt,
så det slog allt in, det. Och när bläskon var borta härom
året, så skicka vi te’na och då sa’ ho’ att kon var ute i
en bergskrefva på österudden, och mycket riktigt, der fick
vi tag i’na också, två dar efteråt, ocli om hon inte stod så
trångt så hon inte kunde gapa en gång, så vill jag vara
skapt som en torsk. Men nu ska’ jag fäll ge mig af i
land, jag, och laga gärdsgårn, och du ska’ längre bort,
du, Janne.“

“Måtte det,“ svarade Janne.

“Ja, adjö med dig då!.. . Jaså, så du tyckte att hon
såg glad och hygglig ut, sa’ du? Ja, si det ska’ en inte
lita på, med di der
Stockholmsmamsellema. .. det fattades
bara att du gick och förgapa dig i’na te’ på köpet!“

“Ah, sörj inte för det han, farbror,“ menade Janne
medan han rodde atåt fjärden, “adjös nu!“

“Adjös då!... Hör du Janne, du!“ ropade gubben
efter ett par ögonblick, och hvilade på årorna, “jag ska
säga dig. en sak så godt som två.“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:37 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/1/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free