Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiskar-Stina. Ett skärgårdsminne - 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stan, att en flicka får hålla styr på tungan, for att inte
sjelf få prat om sig.“
“Jojo
men. är det så,“ menade gumman, i det hon
hjelpte Kristine upp med blomkorgen; “men det är då för
resten inte ovanligt att de tala väl om min Janne, inte.
Jäntorna här ute i skärgården gör inte annat så lång
Guds dan ä’, men di har inte mycket för di kol di
bränner. Janne bryr sig ic-ke om dem en smul, och jag vet
nog hvartor det så ä’! Han vill kantänka inte
tor min skull [-fa-]
{+få+} en ungmor i huset, fast jag tycker det kunde vara bra [-for-]
{+för+} både honom och mig. Han tror fäll, kantänka, att
gumman skulle bli folad i vrån på gamla dar, och det vill
han inte.“
“Och det är ju inte mer än rätt att en son inte det
vill,“ tyckte Kristine.
“Nej, det förstås, men jag ä’ väl inte ett sånt mähä
heller, så jag låter tussa med mig som di vill; jag
har nog
min lilla
sldnnsåla på näsan jag också, ska’ jungfrun tro.“
“Ja, då blef det kanske ungmor som blef satt i vrån,“
sVfcrade Kristine leende, “och det skulle er son kanske
inte heller tycka om.
“Ne-nej,“ återtog gumman eftertänksamt, i det hon
strök det groftofviga håret bakom öronen, “det kan hon
allt ha rätt i, jungfrun lilla. Ho’ är en förståndig flicka,
det hör jag, det. När det blir tid någon eftörmiddagsqvist,
så kunde hon gerna skutta in till mig på en tår kaffe, för
henne skulle det vara rasande roligt te
tå prata med om
de der sakerna. Ser hon, fattiga ä’ vi, det förstås; men
en
kaffesqvätt har en då alltid på elden, det förstås det.
En ska’ fäll ha något te smörja sig med på gammaldagarne.
Ho’ kan
gcrna skutta in.“
“Tack, så snart jag får någon tid. Men jag ska’ säga,
man får inte ligga på latbänken hos mitt herrskap, och det
vill jag för resten heller inte. Hushållet är stort, och jag
är ensam om’et, för barnflickan har nog med att se efter
de små, hon. Men se, der kommer er son tillbaka nu, han
måtte vara rysligt stark af sig?“
“Ahja, inte ä’ han så klen, inte, och ändå ha vi haft
det skralt nog ibland, medan han växte opp. Men si inte
ska’ doktorerne komma och säga mig att kaffe är
ohelso-samt, inte, för hade vi inte haft kaffe och potatis, så hade
vi fått svälta mången god dag.
Far hans dog när Janne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
