Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiskar-Stina. Ett skärgårdsminne - 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var sex år, och sen har jag lått streta mig fram sjelf med
tre barn; men gått har det, och dugtiga ha de blifvit —
utom dotter min, som dog
for sex år se’n, men si det var
inte af sjuklighet från. barndomen, det inte, utan derför att
hon råka’ ut för ett kräk till karl, som lät henne sitta
der med tvillingar på halsen, och så sörjde ho’ ihjäl sig,
stackare. Alijo jo, det har allt varit många tunga stunder
i stugan derborta, ska’ ho’ tro, jungfru lilla, men så
nar
det varit många glada med, och så lår di
fäll’ dras 0111’et’
kan jag tänka.“
Under
dotta samtal mellan
gamman och Kristine hade
sakerna kommit i land, ångbåten var nu klar, kaptenen
stod uppe på kommandobryggan, och under hviftningar från
land aflägsnade den sig backande utåt sundet.
[-“I)et-]
{+“Det+} blir minsann inte lätt te’ att få opp allt det här
bråtet,“ hördes nu farbrors gnällande stämma, medan han
låg halft framstupa öfver sjöbryggan, för att se efter om
Icke ångbåten hade skadat den, något som dock icke
inträffat, 0111 man undantar, att en af plankorna hade blifvit
litet snedvriden, hvilket dock var nog för att förarga honom.
“Tocke bråk en ska’ ha med di här välsignade
Btock-holmarne.“
“Åh, de a väl bra nog när hyran kommer, tänker
jag,“ utbrast Kristine harmsen, i det hon fnllastad med saker
gaf sig af uppåt byggningen.
“Ja, den tänker fäll inte hon betala,“ replikerade
farbror, ytterligare retad.
“Sej, och sakerna tänker väl inte han bära opp,
heller,“ svarade Kristine i samma ton.
“Det ä’ en odrägligt näsvis jänta, det der,“ pustade
farbror, i det han reste sig opp från undersökningen; “men
vänta ho’, jag skall tall ge henne sju för tu, jag, 0111 ho’
kommer igen.“
“Jag tyckte det var ni som börja’,“ svarade Janne med
ovanlig skärpa i rösten, i det han lastade på sig två
tältsängar. ett sybord och en
komod: “som en ropar i skogen, [-får-]
{+far+} en svar, brukar di säga.“
Och med dessa ord gick han efter den raska Kristine,
som redan var halfvägs uppe vid byggningen.
“Håhå!“ mumlade farbror, i det lian mera för syns
skull tog en stol på armen och linkade efter; “kantänka! [-En lar-]
{+E11 får+} inte tala
0111 ju vein, utan te få sig svar på tal af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
