Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiskar-Stina. Ett skärgårdsminne - 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Åhja, det är en bra bit ännu. Kristine ä’ kanske
trött? Ge mig- åran.“
“Nej, det får Janne visst inte. Jag har föresatt mig
att jag ska’ ro ända fram.“
Som man hör, hade de unga tu redan lagt bort
titlarne; det skedde vid kaffekalaset, som hade egt rum
dagen förut.
“Men Kristine
får blåsor i händerna.“
“Jag? Pvtt också. Den som är van vid att skura
och tvätta, far minsann inte blåsor i händerna af så litet.
— Ni ä’ allt bra lyckliga som får bo härute året om.“
“Måtte det. Skulle Kristine vilja göra det, hon också?“
“Ja, hvarför inte, om jag hade en god tjenst här, så.“
“Måtte det. Men det är inte alltid som det ser ut
så här, ska’ Kristine tro.“
“Nå, så far man ta’ den onda dagen med den goda,
det är väl inte värre.“
“Nej, det förstås; men den onda dagen klämmer allt
till litet värre här än i stan. Tänk, när det vintertiden
hvarken bär eller brister, när en inte far så mycket som
en fiskstjert en gång, och det blåser och yr så en inte kan
se opp. Har en då inte. en brödbit på spettet, som ofta
är väl det, så känns det efter., ska’ jag säga.“
“Tror Janne det är bättre då att svälta och frysa i
sta’n, med allt
öfverflödet ikring sig? Ahnej, det känns
nog hård t hvar det är.“
“Måtte det, helst när en är ensam 0111 te bära på’t.“
“Ja, men Janne har ju sin gamla mor, och gossen der.“
“Ja, det är så, det. Men det är inte det jag menar, inte.“
“Hvad menar Janne då?“ frågade Kristine, och så pass [-qvinna-]
{+qviima+} var hon, att hon icke kunde låta bli att vända på [-hufvudet-]
{+hutvudet+} och se på honom
htet frågande och litet
skälm-aktigt. Och
den blicken gjorde Janne alldeles yr i
hufvudet; han
ämnade just svara något, då en stark röst strax
bredvid ropade, som det tycktes något hånfullt:
“Hvad nu, Janne, tänker du lägga skötarne oppe vid
strand i qväll?“
Rösten kom från en annan fiskare som rodde förbi på
något afstånd, och när Janne såg sig om, märkte
han, att
han var bara några famnar från sjelfva
Brödstyfeket, från
hvilket ett litet stenref sträckte sig en bit utåt sjön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
