- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
309

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiskar-Stina. Ett skärgårdsminne - 8.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

[-FISKAK-STINA.

309

kommande-]{+kommande+} arbetet. En
och annan af de mera försigkomna
drängame tittar emellanåt in genom dörren och försöker
att fa någon annan med sig; men det lyckas icke i första
taget. I allmänhet är man på landsbygden mycket för att
krusa; det är icke artigt att icke låta be sig. Merändels
börjar det ömsesidiga närmandet de olika parterna emellan,
med att någon mera djerf skärgårdsyngling skuffas in af
de andra, och det med sådan fart, att han mången gång
kommer antingen i famnen eller på fotterna på flickorna,
då ge dessa till ett skrik af förskräckelse eller af smärta,
och så är laget i gång. Eller också, när det finns
Stock-holmsjungfrur på balen, så göra dessa som de sett sitt
herrskap göra vid liknande tillfällen, de taga hvarandra
under armen och gå ut för att göra en promenad, några
andra följa efter och det är icke gerna möjligt att kunna
komma utanför, utan på ett eller annat sätt komma i
beröring mod kavaljererna.

Men sedan dansen väl kommit i gång, så är den lika
omöjlig att hejda som den förut varit svår att få i farten.
Den fortgår nu under den mest ihärdiga stampning, men
med lika orubbligt allvar som förut. Det passar sig icke
att skratta när man dansar, och derför blir kontrasten
mellan de sprattlande benen och det allvarliga ansigtet af den
mest komiska effekt.

Den vanliga uppbjudningsformeln låter merändels så
här, i det drängen först närmar sig flickan på ett par
alnars afstånd, och låtsar som om han sysselsatte sig med
någon helt annan, och sedan rycker närmare, i det han
säger, om hon till exempel heter Maja:

“Jag tror, att Maja ackurat inte dansar något i q väll?"

“Vet jag, om det går an!“ svarar då Maja och torkar
sig om munnen med näsduken, som alltid rullas mellan
händerna när man icke dansar.

“Ahjo, nog går det
lälle an. alltid. Bara en kommer
sig för me’t, så!“

“Ja-a, men si, jag vet inte om det går an, inte,“
försäkrar Maja envist, och tittar ner i golfvet.

“Annars, om Maja tror att det går för sig, så nog
kunde en försöka sig på en liten svängom, medan en
väntar.“

“Vill Anders dansa med mig då?“ frägar Maja, sedan
hon
smitit sig litet i förbigående.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:37 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/1/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free