Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiskar-Stina. Ett skärgårdsminne - 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-"Ja-]{+“Ja+} livartör mte, om o’
hinte har något emot’et sjelf så.“
“.Nej, jag1 tackar emjukast!“ säger dä Maja och niger,
och derpa bär det af i trampqvarnen, så dammet står om
det värda paret.
[-.När-]
{+När+} det är trångt och
goltVet blir riktigt upptiladt,
så händer det nog, att
man dansar ikull, eller att
kavaljeren trampar damen på liktornarne; men icke
mä man tro,
att en bondjänta dånar för så litet; tvärtom, hon skrattar
sjelf när de andra gapskratta åt olyckan, ty livad hon har,
men fina nerver har hon icke. Och för resten är balen
utmärkt hygglig.
Det kan väl hända, att en kyss stjäls
i en fönstersmyg eller bakom en dörr, men i de flesta fall
hör man icke smällen af den för smällen af örfilen, som
kommer efter; eller också stjäls den så tyst, att ingen
märker det. Det är väl någon gång fallet, att
Stockholms-jungfrurna rvnka på näsan åt hela tillställningen, om de
äro för mycket
bortskämda: men i de
fiesta fail så ta7 de
seden der de komma och ha roligt åt lifvet.
[-Så-]
{+Öå+} var det äfven här. Dansen hade gått friska tag,
och klockan var redan tu
pä natten, då Kalle, tsom hade
iått ett par glas punsch för mycket, fann för godt att ställa
till krakel. Han hade nämligen på ladugårdsgärdet sett ett
par löjtnanter dansa cancan i tältgatan, och nu ville han
införa den fina verldens
manér här ute på bondlandet; men
det lyckades icke.
“Ejsan, gossar!“ skrek hau, “nu
ska! ni lå se på
liannat
malt! Kom hit ’o, Kristine, som
"ar varit hi
Stockholm, så
ska’ vi dansa på
lyktnantsmanér.“
“Nej tack,“ svarade Kristine, “jag dansar inte sådana
danser.“
“Äh,
’ör nu, schåpa sig hinte, mamsella lilla,
sa‘ räfven
te gåsen. Kom ’o, det hä hinte halla dar ’o tår dansa
med melangtärer.“
Och dermed fattade han Kristine om lifvet och ville
med våld draga henne in i dansen. Kristine försvarade
sig kraftigt, och nu blef ‘inelangtänr alldeles ursinnig.
“Jaså, lien härlig bonddräng duger hinte håt damen?“
skrek han, eldröd i ansigtet af dryckjom och förargelse,
“gu’ bevars, hom hen hinte ’ar hen sned stuga, så
tar hen [-falle-]
{+fälle+} vara menniska för det.“
“Hvad sägor du förslag?“ ropade Janne, som nyss
slutat dansa med Kristine och som nu närmade sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
