- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
321

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiskar-Stina. Ett skärgårdsminne - 11.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och när nu de unga tu lade i land, och
Janne lyftade
upp sin unga hustru på bryggan och gaf henne en hjertlig
kyss, och sedan lade henne i armarne på gumman, som
också kysste henne, så vände gubben uppe vid qvarnen
sig bort, och tittade utåt fjärden liksom for att se, om
något fartyg skulle komma, i det han mumlade
för sig sjelf:
“Hm, tockna der fattiglappar, att di ska’ kunna se så der
lyckliga ut också!“

Och så lunkade gubben ned ifrån qvarnen, till
utseendet mycket tvär och förargad; men en uppmärksam
betraktare skulle, om han gjort sig möda att se på don
gikt-brutna figuren, kanske kunnat upptäcka, att det låg som
en slöja
öfver det insjunkna ögat och att det fanns mera
saknad än vrede i den gnällande stämman. Kanske kände
den gamle i detta ögonblick djupare än någon det
glädjelösa i att vara ensam, utan
andra följeslagare än sina
inlåsta penningar, sin sjukliga kropp och sin missnöjda ande.
Men det är så egoisten
iår betala sina segrar här i
verl-den, han må bära bonderock eller
herrcmansfrack.

Som gumman sade så blef det. Kristinc, eller
Fiskar-Stina, som hon nu kallades, kom som ett sannskyldigt
solsken till den gamla stugan ute på udden. Hon förde med
sig denna rika skatt af gladt mod och aldrig svikande
förtröstan, som gör en hustru till mannens ädlaste och bästa
rikedom här i verlden. Med kärleken till läromästare och
sin enkla qvinlighet till ledsven, satte hon sig lätt och utan
ansträngning in uti en skärgårdsfiskar-hustrus pligter och
göromål. Iiaskt förde han sin åra, gistade sina nät, skötte sitt
lilla hushåll och var sin makes både tröst och hjelp så i
bekymrens som glädjens dagar.
De onda tungorna måste
sjelfva erkänna, att den fina
Stockholms-jungtrun var som
bortblåst från första dagen och att den dugtiga
skärgårds-qvinnan kommit i hennes ställe. Men en sak bortlade hon
icke: hon var alltid snygg, alltid nätt, äfven i de gröfsta
göromål. Gamla farbror, hennes värste antagonist, blef
snart hennes störste beundrare. Hon tog honom med storm
en dag under den första vintern, då hon vid noten räddade
gubben från att få nottögen om sitt friska ben, och bli
nerdragen i vaken, i det hon med rask sinnesnärvaro tog en
knif och skar af linan, så att gubben blef fri just i det
mest kritiska ögonblicket. Det glömde farbror aldrig. Kom

Svart pa kvitt. 21

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:37 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/1/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free