- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
324

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modern - 1.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

visar bäst liuru härdigt det goda är, som himlen nedlagt i
i vissa menniskosjälar. Det var med henne som med det
lilla kornet, af vinden kastadt ned i en
bergskretVa. Der [-länns-]
{+fanns+} icke mycket jord att gro och växa i, men det lilla
som fanns begagnades väl, och motståndet härdade plantan.
Den växte visserligen långsamt, den blef knutig och ful,
men märg fanns det i den, och himmelens friska dagg
vattnade de späda rötterna, som med jätteansträngningar
klängde sig fast i stenremnorna. Hon sändes i skolan mest [-för-]
{+tor+} att man ville slippa se henne hemma, och just
dorföre blefvo [-skoltimmame-]
{+skoltimmarne+} hennes högtidsstunder. Isär de andra barnen
kommo dit motvilligt och ogerna, och gingo derifrån
strålande glada, så kom hon glad och gick sorgsen och dröjande.

Det var på en sådan hemgång som jag gjorde
hennes bekantskap. Jag var den tiden sjelf en välbestäld
jakobist, och ehuru jag var rädd som en hare, hade jag
likväl en dag nere på Karl den trettondes torg deltagit i
ett af de den tiden vanliga slagsmålen emellan Jakobs och
Klara skolor. Jag hade också ganska riktigt lått
stryj
och gick nu linkande och gråtande hem framåt Norrland^ ’3
gatan, rädd för att hemma iå en ytterligare påpackning, deg, 2
för att jag låtit en af klaristerna rifva sönder mina byxoif ™
då jag hastigt hörde en vänlig stämma bredvid mig, soiy. o
med barnsligt deltagande frågade: _f .2

“Hvarför gråter du? Har du gjort illa dig?“ 5 3
“Hvad rör det dig?“ snyftade jag oartigt nog,
“hvajs a
har du med det att göra?“

“Det der var obeskedligt svaradt! Om någon tycker
synd om mig, så svarar jag inte på det viset. Fast det
är då aldrig någon som
tycket synd om mig.“

“Inte?“ frågade jag förvånad, och
slutade upp att gråta,
för att betrakta henne; “hvarför det då?‘‘

“Det vet jag inte,“ svarade flickan.

“Ar det kanske derför att du är ful?“ frågade jag så
uppriktigt som man endast vid de åren gör det.

“Ja, det är kanske det,“ svarade hon och såg på mig
lika vänligt som förut. “Men hvarför gret du?“ «

“Jo, jag har varit i slagsmål och
lått smörj af en klarist!“
“TTsch, hvad ni gossar alltid ska’ slåss! Men det tycker
jag, att vore jag gosse, så skulle jag inte gråta, för det
passar sig inte.“

“Gråter du aldrig då!“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:37 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/1/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free