- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
326

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modern - 1. - 2.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


“Nej, söta, goda jungfrun, det var inte jag,“ försäkrade
jag darrande, “jag har aldrig slagit ikull någon vattenflaska.“
“Intet det? Nå, stå inte der som en backhare nu, utan
sätt opp foten på stolen så får jag se. Jo, jag tackar jag,
det var inte liten lucka det der! Ska’ det der sys ihop, så
får han min själ ta’ byxorna af sig, det ser jag, det!“
“Nej, si det gör jag då rakt inte!“ utbrast jag
förskräckt.

“Tror han kanske att han skall få sig en risbastu
med samma?“ skrattade pigan, “se så, sätt sig nu, så ska’
jag dra af honom byxorna, unga herrn, och så får han
mitt ylleförklä’ öfver sig! Gå in hon, Emelie lilla, så länge
— när han är lagad, så kan hon komina ut igen och ta’
adjö af kavaljern!“ Och dermed körde hon in den lilla
flickan i ett inre rum, och innau jag visste ordet af hade
hon befriat mig från mina benfodral, kastat sitt förkläde öfver
mig och började nu att med en nål, påträdd med svart
tråd, bota refvan nere vid foten.

“Gud bovars, jag tror lilla karln ä’ blyg?“ skrattade
hon under tiden, “tockna spolingar har jag sett utan byxor
förr en gång! Tacka han Gud att han slipper stryk när
han kommer hem, och låt bli att slåss en annan gång.“ [-Det-]
{+Dot+} dröjde inte länge, förrän byxorna voro lagade och
påtagna igen; men jag var så full af blygsel öfver hela
saken och pigans ogenerade sätt, att jag, så fort jag hade
dom på mig igen, satte af ut genom dörren det fortaste
jag kunde, utan att ens tänka på att taga afsked af min
lilla hjelperska.

“Kors en så’n byting! han sa’ inte så mycket som
tack en gång!“ hörde jag pigans barska röst efter mig i
trappan, och det gjorde att jag satte af i ännu värre fart,
så att jag höll på att slå omkull ett elegant fruntimmer
som i detsamma kom in genom porten med en liten flicka
vid handen.

*

2.



Detta var vår första bekantskap.

Under de tre, fyra närmaste dagarne skämdes jag att
gå förbi der Emelie bodde. Händelsen i köket stod allt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:37 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/1/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free