- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
327

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modern - 2.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för lifligt för mitt minne, och retade
mig förfärligt. Den
lilla flickans vänliga hjelpsamhet tjenade dessutom icke
mycket till, ty morgonen derpå upptäckte min något
het-le trade moster den hopsydda refvan, och jag undgick icke
mitt öde. Och hur orättvist det än var, kände jag nästan
groll emot flickan, derför att hon onödigtvis utsatt mig för
skammen att i den barska pigans närvaro aftaga dessa i
den finare societeten onämnbara plagg, hvilka anses och
ansetts som symbolen af det manliga slägtéts herrskarekall.

Men barndomens intryck förgå, som vi veta, snart, de
må nu vara ljufva eller bittra. Jag glömde både
slagsmålet och följderna, men hvad jag icke kunde glömma var
den lilla, fula flickan med de vänliga ögonen. Jag började
åter gå förbi der hon bodde, och en vacker dag fick jag
tillfälle att återgälda henne den tjenst hon hade gjort mig.

Det var en lördagseftermiddag, då vi tillbringade en
god stund på torget med att leka “rymmare och fasttagare,“
som jag på afstånd upptäckte min lilla hjelpeiska, omringad
af
ett par, tre pojkar från storskolan, hvilka ville frånrycka
henne hennes väska. Storskolans pojkar vöro i allmänhet
icke tålda af hvarken jakobister eller
klarister, och jag hade
således inte svårt att få med mig två af skolkamraterna,
som ville hjelpa till att köra bort storskolisterna. Detta
gick som
en dans, ty vi voro på den tiden alla sysselsatta
med att på fristunderna fläta daggar af rep, dem vi sedan
gömde i fickorna till förefallande behof. Do tre oartiga
storskolspojkame fingo sina dugtiga slängar, och satte snart
af i full flykt uppåt landtmäteribacken, och medan mina
kamrater skyndade att förfölja dem, med daggarne i högsta
hugg, stannade jag qvar för att följa lilla Emelie hem,
så att inte något nytt äfventyr skulle hända henne på vägen.

“Det var bra snällt af dig att du kom och hjelpte
mig!“ sade hon vänligt, sedan hon lugnat sig litet från
sin förskräckelse; “de hade bestämdt ryckt sönder väskan
för mig!“

“Ja, de der
skolpojkax-ne ä’ så’na otäcka pojkar!“
förklarade jag med en viss, berättigad stolthet; “de låta aldrig
någon gå i fred. Men så fa de smörj också, när vi träffa
dem. Men hvad går du i för skola, efter som du läser

lördagseftei m iddagen ?“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:37 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/1/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free