- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
332

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modern - 2. - 3.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upp i mitt knä, lade armarne om halsen pä mig och kysste
mig gång på gång under förklarande att jag var den
vackraste och snällaste gosse som fanns. Och Emelie satt
tyst och såg på, medan jag för mig sjelf kom till den
slutsatsen att Emelie var bra snäll och vänlig, men att lilla
Agnes var, som modern sade, en riktigt liten Guds engel.

Och när klockan blef åtta gick jag hem, på det högsta
belåten med min qväll, och det icke minst i anledning af
några mjuka smörgåsar som den bastanta köksan satte in
åt oss, i det hon skrattande sade, att nu var inte unga
herrn så blyg som sist, då hon . . . och dervid blinkade hon
åt mig på ett sätt som kom mig att blygas på nytt.

Lilla Agnes sof nästan redan, och det var i famnen
på Emelie som hon gaf mig den sista nicken, under det
Emelie räckte mig sin lilla, magra hand och sade med
ett vänligt smålöje, och en vacker blick ur sina stora,
kloka Ögon:

“Tack för i qväll, och kom snart igen till oss . . . både
för min och för lilla Agnes’ skull!“

“Ja, och då ’ka’ du ha’ ‘kuggpelet‘ med dig!“ ropade
den halfsöfvande lilla Agnes.

*

3.



Det dröjde inte länge förrän jag var en stor favorit
hos den lilla ‘G udsengelu1. Skuggspelet gjorde i det fallet
hvad det kunde, och i synnerhet var det en figur som slog
mycket an på Agnes, och det var en gammal käring som
red på en åsna. Don var visserligen förfärdigad af en
mera ritkunnig skolkamrat, men jag teg visligen dermed,
och fick således gå och gälla för författare, och det
inbringade mig mer
än en kyss och ‘stor
famn‘ af den lilla. Men
några dagar derefter kom också mitt
straff, för det jag
velat lysa med lånta fjädrar. Agnes ville nemligen
ovil-korligen att jag skulle klippa maken till gruppen åt henne,
och när jag
nu inte kunde göra det bättre än att åsnan
blef mera lik en hare i stället, ty det var egentligen endast

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:37 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/1/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free