Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Modern
- 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4.
Något öfver iyra år hade förgått. Jag hade redan
vid tretton år fått lof att lemna skolan för att kasta mig
ut i det praktiska lifvet, och sjelf söka att förtjena mitt
bröd. Det kostade många både tårar och sömnlösa nätter,
ty jag läste gerna, och det hade gått bra för mig i skolan;
men det kunde inte hjelpas, och nu hade jag efter åtskilliga
äfventyr hamnat i en kramhandel på Drottninggatan. Att
jag likväl inte passade för den verksamheten sade mig icke
allenast min principals ständiga påminnelser, och kundernas
missnöjda anleten då jag inte ville draga ner disken full
för att i lyckligaste fall få sälja tre qvarter foderlärft, utan
äfven mitt eget inre. Så ofta jag kunde, hängde jag näsan
öfver en bok, som jag hade gömd under disken längst bort,
der den färgade kallikån haie sin plats, och min principal
öfverraskade mig ofta nog vid denna sysselsättning, som
då alltid inbringade mig en lexa af honom sjelf, eller en
handgriplig tillrättavisning af hans kompanjon, en hetlefrad
herre från Göteborg, som helst begagnade sig af så
kallade ‘irländska argumenter’ — det vill säga, käppen eller
knytnäfvarne.
En eftermiddag, — båda principalerna voro utgångna
— frossade jag just som bäst utaf en romantisk
röfvar-romans spännande och blodiga händelser, då boddörren
öppnades och en ung flicka, om femton eller sexton år, inträdde,
klädd i djup sorgdrägt, och frågade efter priset på hvit
linong. Jag sade det temligen snäsigt, och då hon begärde
att få se på ett stycke, lade jag mycket missnöjd bort
boken, — jag var just på ett af de intressantaste ställena,
ty röfvaranföraren hade blifvit fången, och hela bandet hade
sammansvurit sig för att rädda honom genom att tända eld
på en stad; Giacomo hade redan tändt på i ena ändan af
staden och Pablo höll på att tända på i den andra; — och
i det jag temligen vårdslöst kastade fram linongsstycket
på disken, frågade jag snäsigt:
“Hur många alnar ska’ det vara?“
“Ah, jag behöfver inte så mycket . . . bara sex qvarter!“
svarade den unga flickan, “men den här är för grof; finns
det ingen finare?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:04 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/1/0335.html
